DEN HELIGE BENEDICTUS REGEL

Utdrag ur boken "DEN HELIGE BENEDICTUS REGEL"
(ISBN: 91-85530-94-8, Utgivningsår: 1991)

 

Prolog

Klostrets ledning
1. Om olika slag av munkar och deras levnadssätt
2. Hur abboten bör vara
3. Om brödernas sammankallande till råd

Klostrets andliga grundval
4. De goda gärningarnas verktyg
5. Hur lärjungarnas lydnad bör vara
6. Om tystnaden
7. Om ödmjukheten

Klostrets gudstjänst
8. Om nattens gudstjänst
9. Hur många psalmer som skall sjungas vid nokturnerna
10. Hur nattens lovsång skall firas sommartid
11. Hur vigilian skall firas på Herrens dag
12. Hur laudes skall firas
13. Hur laudes skall firas på vardagar
14. Hur vigilian skall firas på helgondagar
15. Vid vilka tider man sjunger Halleluja
16. Hur gudstjänsterna under dagen skall firas
17. Hur många psalmer som skall sjungas vid dessa tideböner
18. I vilken ordning dessa psalmer skall sjungas
19. Om hållningen vid psalmsången
20. Om vördnaden vid bönen

 
Klostrets inre organisation

Disciplinföreskrifter
21. Hur klostrets dekaner bör vara
22. Hur munkarna skall sova
23. Om uteslutning på grund av förseelse
24. Hur uteslutning bör tillgå
25. Om allvarligare förseelser
26. Om dem som utan uppdrag umgås med de uteslutna
27. Hur abboten bör visa omsorg om de uteslutna
28. Om dem som inte vill bättra sig trots upprepade tillrättavisningar
29. Om bröder som lämnat klostret skall tas emot på nytt
30. Hur minderåriga pojkar skall bestraffas

Klostrets förvaltning
31. Hur klostrets förvaltare bör vara
32. Om klostrets redskap och tillhörigheter
33. Om munkarna får äga något själva
34. Om alla skall få lika mycket ifråga om förnödenheter

Måltider
35. Om dem som gör veckotjänst i köket
36. Om sjuka bröder
37. Om gamla och barn
38. Om lektorns veckotjänst
39. Om måttet av mat
40. Om måttet av dryck
41. Vid vilka tider bröderna bör äta
42. Ingen får tala efter completorium

Klostrets botordning
43. Om dem som kommer för sent till gudstjänsten eller bordet
44. Hur de uteslutna skall göra bot
45. Om dem som gör fel i oratoriet
46. Om dem som begår andra slag av fel

Arbete, läsning, bön
47. Hur tiden för gudstjänsten skall kungöras
48. Om det dagliga arbetet med händerna
49. Om iakttagandet av fastan
50. Om bröder som arbetar långt från oratoriet eller är på resa
51. Om bröder som inte beger sig alltför långt bort
52. Om klostrets oratorium

Klostrets gäster och förhållande till omvärlden
53. Om mottagandet av gäster
54. En munk får inte ta emot brev eller gåvor
55. Om brödernas kläder och skor
56. Om abbotens bord
57. Om klostrets hantverkare

Klostergemenskapens förnyelse
58. Om ordningen vid upptagandet av bröder
59. Om adelsmäns eller fattigas söner
60. Om präster som skulle vilja bo i klostret
61. Om besökande munkar
62. Om klostrets präster
63. Om rangordningen i kommuniteten
64. Om tillsättandet av abbot
65. Om priorn

Slutkapitel: Klostrets port och klausur
66. Om klostrets portvakter

Tillägg: fr.a. om brödernas inbördes relationer
67. Om bröder som skickas ut på resa
68. Om en broder får ett omöjligt uppdrag av den överordnade
69. I klostret får ingen tillåta sig att försvara någon annan
70. Ingen får självsvåldigt slå någon annan
71. Om den ömsesidiga lydnaden
72. Om den goda iver munkarna bör ha

Epilog
73. Inte allt som hör till rättfärdigheten är föreskrivet i denna regel

 

-------------------------------------------------------------

 

 

DEN HELIGE BENEDICTUS REGEL

1/1 2/5 1/9
(PROLOGEN)

1 Lyssna, min son, till Mästarens undervisning och böj ditt hjärtas öra; tag villigt emot en god faders förmaning och fullfölj den i handling. 2 Så skall du genom lydnadens möda återvända till honom, som du genom olydnadens tröghet gått bort ifrån. 3 Till dig riktar sig nu mitt ord: vem du än är, som avsäger dig egenviljan och griper lydnadens starka och härliga vapen för att gå i tjänst hos Herren Kristus, den sanne konungen.

4 När du börjar ett gott verk, begär då allra först under ihärdig bön att han skall fullborda det. 5 Han, som redan nu i sin nåd räknar oss som söner, kommer då aldrig att behöva bli bedrövad över våra onda gärningar. 6 Därför måste vi alltid tjäna honom med de goda gåvor han har givit oss, så att han inte som en vredgad fader en gång gör sina söner arvlösa, 7 eller som en sträng herre i förbittring över vår ondska överlämnar oss till evigt straff som odugliga tjänare, eftersom vi inte har velat följa honom till härligheten.

2/1 3/5 2/9
8 Låt oss därför äntligen stå upp, ty Skriften väcker oss med orden: "Det är dags för oss att resa oss ur sömnen". 9 Och låt oss öppna våra ögon för ljuset från Gud och med vidöppna öron lyssna till vad Guds röst manar oss, då den dagligen ropar: 10 "I dag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan"; 11 och vidare: "Hör, du som har öron att höra, hör vad Anden säger till församlingarna."

12 Och vad säger han? "Kom, mina barn, hör mig. Jag skall lära er Herrens fruktan. 13 Löp medan ni har livets ljus, så att inte dödens mörker faller över er."

3/1 4/5 3/9
14 Och Herren, som söker sin arbetare i folkmängden, till vilken han ropar detta, säger återigen: 15 "Vem är den man som älskar livet och önskar att se goda dagar?" 16 Om du hör detta och svarar: "Här är jag", så säger dig Gud: 17 "Vill du äga sant och evigt liv, avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek. Vänd dig bort från det onda och gör det goda, sök friden och sträva efter den. 18 När ni har gjort detta, skall mina ögon vara vända till er och mina öron till era böner. Innan ni ropar till mig, skall jag säga till er: 'Se, här är jag.'" 19 Kära bröder, vad kunde väl vara oss ljuvligare än denna Herrens röst, som inbjuder oss? 20 Se, i sin godhet visar oss Herren livets väg.

4/1 5/5 4/9
21 Låt oss alltså omgjorda oss med tron och bemöda oss om goda gärningar och under Evangeliets ledning vandra hans vägar, så att vi får se honom som har kallat oss till sitt rike. 22 Om vi vill bo i hans rikes tält, måste vi löpa dit med goda gärningar; annars kommer vi aldrig fram. 23 Låt oss då fråga Herren med profeten och säga till honom: "Herre, vem får bo i ditt tält? Vem får vila på ditt heliga berg?" 24 Bröder, låt oss efter denna fråga höra vad Herren svarar, då han visar oss vägen till sitt tält: 25 "Den som vandrar utan fläck och gör vad rätt är. 26 Den som talar sanning i sitt hjärta. Den som inte burit svek på sin tunga. 27 Den som inte har gjort sin nästa något ont och inte har lyssnat till förtal mot sin nästa. 28 Den som avvisar den Onde, djävulen, från sitt hjärtas åsyn, när han söker förleda; den som räknar honom för intet och griper hans ingivelser medan de är späda och krossar dem mot Kristus. 29 De som fruktar Herren och inte förhäver sig över sitt goda uppförande utan anser att det goda hos dem inte kan vara deras eget verk utan Herrens 30 och lovprisar den Herre som verkar i dem, i det att de säger med profeten: "Icke åt oss, Herre, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran." 31 Så tillskrev inte heller aposteln Paulus sig själv något av sin predikan utan sade: "Genom Guds nåd är jag vad jag är." 32 Och vidare sade han: "Den som berömmer sig, han må berömma sig i Herren."

5/1 6/5 5/9
33 Därför säger också Herren i evangeliet: "Den som hör dessa mina ord och gör efter dem, honom skall jag likna vid en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. 34 Floder kom, vindar blåste och kastade sig mot det huset, men det föll inte, ty det var grundat på klippan."

35 Så slutar Herren sitt tal och väntar av oss att vi dagligen i handling skall besvara dessa hans heliga maningar. 36 För att vi skall bättra oss från det onda medger han förlängning av våra livsdagar, 37 såsom aposteln säger: "Vet du inte, att Guds tålamod vill föra dig till bättring?" 38 Ty i sin godhet säger Herren: "Jag vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får leva."

6/1 7/5 6/9
39 Bröder, vi har nu frågat Herren vem som skall bo i hans tält och hört hans föreskrifter för den som bor där; må vi då troget uppfylla dess förpliktelser. 40 Våra hjärtan och våra kroppar måste således beredas för krigstjänsten i helig lydnad mot buden. 41 Må vi ifråga om det som vår natur finner omöjligt bedja Herren, att han låter sin nåd komma oss till hjälp. 42 Om vi vill undfly Gehennas kval och nå det eviga livet, 43 medan det ännu är tid, och vi är i denna kropp och har tillfälle att fullgöra allt detta i ljuset av detta livet, 44 så måste vi skynda att utföra det som är oss till evigt gagn.

7/1 8/5 7/9
45 Vi har därför att grunda en skola i Herrens tjänst. 46 Ingenting hårt och ingenting tungt är det, som vi därmed hoppas införa. 47 Men även om rimliga skäl skulle kräva litet stränghet för att utrota fel och bevara kärleken, 48 så fly då inte genast i skräck och bävan bort från frälsningens väg, som i början måste vara smal. 49 Men framskrider man på denna livsväg och i tron, vidgar sig hjärtat, och man löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga sötma. 50 Så vill vi aldrig dra oss undan hans undervisning utan hålla fast vid hans lära intill döden i klostret och genom uthålligheten dela Kristi lidanden, så att vi också får del i hans rike. Amen.

8/1 9/5 8/9
(Här börjar regelns text.
Regel kallas den, därför att den styr deras liv, vilka lyder den.)

 

KAPITEL 1. OM OLIKA SLAG AV MUNKAR

1 Det finns som bekant fyra slag av munkar. 2 Det första är cenobiterna. De lever i kloster och gör tjänst under en regel och en abbot.

3 Det andra slaget är anakoreterna eller eremiterna. Det är de som inte längre har nybörjarens iver i klosterlivet utan efter lång prövning i ett kloster 4 med mångas hjälp lärt sig kämpa mot djävulen. 5 När de nu väl tränade går ut ur bröders led till öknens ensamma kamp är de i stånd att själva, i trygg förvissning om Guds bistånd och utan någon annans tröst, för egen hand och arm kämpa mot köttets och tankarnas laster.

9/1 10/5 9/9
6 Det tredje är ett avskyvärt slag av munkar: sarabaiterna. De har inte likt guld i degeln prövats av någon regel eller i erfarenhetens skola utan blivit veka såsom bly. 7 Med sina gärningar bevarar de ännu troheten mot denna tidsålder och framstår som lögnare inför Gud med sin tonsur. 8 De bor två eller tre tillsammans eller rentav ensamma, utan herde, icke i Herrens utan i sina egna fårahus. Deras lag är det som faller dem in. 9 Vadhelst de tycker eller föredrar kallar de heligt, och det de inte vill menar de vara otillåtet.

10 Det fjärde slaget är de munkar som kallas gyrovager. Livet igenom drar de från land till land och stannar som gäster tre eller fyra dagar i olika kloster. 11 De är alltid på vandring och aldrig bofasta, slavar under sina egna önskningar och gommens lockelser, och i varje avseende värre än sarabaiterna.

12 Om alla dessas bedrövliga vandel är det bättre att tiga än att tala. 13 Låt oss alltså lämna dem och övergå till att med Herrens hjälp framlägga en ordning för cenobiter, det starkaste slaget av munkar.

 

10/1 11/5 10/9
KAPITEL 2. HUR ABBOTEN BÖR VARA

1 Den abbot, som är värdig att förestå ett kloster, bör alltid minnas vad han kallas och med sina gärningar göra skäl för en överordnads namn. 2 Ty tron ser honom som Kristi ställföreträdare i klostret, eftersom han kallas vid hans namn, 3 såsom aposteln säger: "Ni har fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropar:Abba! Fader!"

4 Därför får abboten inte vare sig lära, förordna eller befalla något som avviker från Herrens bud. 5 Fastmer skall hans befallningar och undervisning tränga in som den gudomliga rättfärdighetens surdeg i lärjungarnas hjärtan. 6 Abboten skall alltid minnas, att hans undervisning och lärjungarnas lydnad, både det ena och det andra, skall granskas vid Guds fruktansvärda dom.

7 Abboten bör veta, att varje försummelse mot fåren som husfadern kan iaktta räknas herden till last. 8 Men å andra sidan skall det vara så, att om en herde offrat all sin möda på en orolig och ohörsam hjord och visat deras sjukliga beteende all omsorg, 9 skall han bli frikänd vid Herrens dom och få säga med profeten: "Din rättfärdighet har jag inte dolt i mitt hjärta, om din sanning och din frälsning har jag talat." "Men de föraktade och smädade mig." 10 Och då straffas till sist de får, som i olydnad motsatte sig hans vård, med den övermäktiga döden.

11/1 12/5 11/9
11 Då någon alltså antar namnet abbot, måste han leda sina lärjungar med en tvåfaldig undervisning: 12 det vill säga han visar dem allt gott och heligt mera genom gärningar än genom ord; de mottagliga lärjungarna skall han förelägga Herrens bud med ord, för dem som har hårda hjärtan och enklare förståndsgåvor skall han åskådliggöra de gudomliga anvisningarna genom sitt exempel. 13 Och allt vad han lärt sina lärjungar att inte göra skall han också avvisa genom sina handlingar, så att han inte, när han predikar för andra, själv skall befinnas skyldig, och Gud inte en gång måste förehålla honom hans synder och säga: 14 "Hur kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?" 15 Och: "Du såg flisan i din broders öga, men blev inte varse bjälken i ditt eget."

12/1 13/5 12/9
16 Han skall inte göra åtskillnad på person i klostret. 17 Han skall inte älska den ene mer än den andre, såvida han inte finner honom bättre ifråga om goda gärningar och lydnad. 18 Den som är född fri skall inte ha något företräde framför den som inträder som slav, om inte något annat förnuftigt skäl föreligger. 19 Om så skulle synas abboten vara fallet och rättvisan kräva det, är han fri att ändra rangordningen; om inte, skall var och en behålla sin plats.

20 Ty vare sig vi är slavar eller fria, är vi alla ett i Kristus och bär under en enda Herre samma förpliktelse till tjänst, eftersom det "hos Gud inte finns något anseende till personen". 21 Vi utmärker oss inför honom bara genom att vara bättre i goda gärningar och i ödmjukhet. 22 Abboten bör alltså visa alla samma kärlek och ställa samma krav på alla efter vars och ens förtjänster.

13/1 14/5 13/9
23 I sin undervisning skall abboten alltid följa den apostoliska grundsats som lyder: "Tillrättavisa, uppfordra, klandra." 24 Det betyder att han efter tid och omständigheter skall blanda mildhet med stränghet och än visa mästarens allvar, än faderns godhet. 25 Han skall tillrättavisa de odisciplinerade och oroliga hårt men uppfordra de lydiga, saktmodiga och tåliga att göra ytterligare framsteg; de försumliga och trotsiga uppmanar vi honom att klandra och bestraffa.

26 Han får heller inte överse med de skyldigas fel, utan så snart de visar sig skall han efter förmåga skära bort dem vid roten och därvid minnas den fara som hotade Eli, präst i Silo. 27 Hederliga och insiktsfulla själar skall han ge en första och andra förmaning i ord. 28 Fräcka, hårda, stolta och olydiga skall han redan vid syndens början prygla eller ge annan kroppslig bestraffning. Han vet ju att det står skrivet: "Med ord kan man icke tukta en dåre." 29 Och vidare: "Slå din son med riset, så räddar du hans själ undan döden."

14/1 15/5 14/9
30 Abboten skall alltid komma ihåg vad han är och komma ihåg vad han kallas. Han må veta, att den åt vilken mera är betrott, av honom skall man fordra desto mera. 31 Han må också veta hur svår och mödosam den uppgift är som han övertagit: att leda själar och tjäna mångas temperament: den ene med godhet, den andre med kritik, den tredje med övertalning. 32 Han bör rätta sig och anpassa sig efter vars och ens egenart och förstånd, så att han inte behöver se den honom anförtrodda hjorden lida skada utan får glädja sig åt att den goda hjorden växer till.

15/1 16/5 15/9
33 Framför allt bör han inte förbise eller ringakta de honom anförtrodda själarnas frälsning så att han hellre bekymrar sig om flyktiga, jordiska och förgängliga ting.

34 Fastmer må han alltid betänka, att han åtagit sig att leda själar, för vilka han skall avlägga räkenskap. 35 Och för att han inte skall ta bristande tillgångar som förevändning, bör han minnas vad som står skrivet: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta andra tillfalla er." 36 Och vidare: "De som fruktar honom lider ingen brist."

37 Han må också veta, att den som åtar sig att leda själar måste vara beredd att avlägga räkenskap. 38 Hur stort antal bröder han än vet sig ha i sin vård, skall han vara fast förvissad om, att han på domens dag inför Herren kommer att avlägga räkenskap för alla deras själar, liksom också utan tvivel för sin egen själ. 39 Så fruktar han alltid den rannsakan han har att vänta som herde för de anförtrodda fåren. Medan han vakar över andras redovisning blir han också angelägen om sin egen. 40 Då han hjälper andra till bättring genom sina förmaningar, renas han från sina egna fel.

 

16/1 17/5 16/9
KAPITEL 3. OM BRÖDERNAS SAMMANKALLANDE TILL RÅD

1 Så ofta några viktiga frågor skall behandlas i klostret, skall abboten sammankalla hela kommuniteten och själv säga vad det gäller. 2 Efter att ha hört brödernas råd skall han själv överväga saken och därefter göra vad han finner nyttigast. 3 Vår bestämmelse att alla skall kallas till råd beror på att Herren ofta uppenbarar för en yngre broder, vad som är bäst. 4 Bröderna skall dock ge sitt råd i all ödmjukhet och underdånighet, och de skall inte understå sig att egensinnigt försvara sin egen mening. 5 Avgörandet beror på abboten, och alla skall lyda i enlighet med vad han bedömt vara bäst. 6 Liksom en lärjunge bör lyda läraren, så är det dennes sak att styra allt med förutseende och rättvisa.

17/1 18/5 17/9
7 Således skall alla i allt ha regeln till läromästare och inte utan vidare vika av ifrån den. 8 Ingen i klostret skall följa sitt eget hjärtas begär. 9 Och ingen skall understå sig att tvista med sin abbot på ett oförskämt sätt eller utanför klostret. 10 Den som tillåter sig sådant skall straffas enligt regeln. 11 Abboten skall å sin sida göra allt i gudsfruktan och under iakttagande av regeln, medveten om att han utan tvivel måste avlägga räkenskap för alla sina domar inför Gud, den mest rättvise domaren.

12 Men om det gäller mindre viktiga angelägenheter i klostret, skall han bara anlita de äldres råd, 13 såsom det står skrivet: "Gör allt med råd, så slipper du ångra det du gör."

 

18/1 19/5 18/9
KAPITEL 4. DE GODA GÄRNINGARNAS VERKTYG

1 Först och främst: älska Herren Gud, av allt hjärta, av all själ, av all kraft.
2 Därnäst: sin nästa såsom sig själv.
3 Därnäst: icke dräpa.
4 Icke begå äktenskapsbrott.
5 Icke stjäla.
6 Icke ha begärelse.
7 Icke bära falskt vittnesbörd.
8 Hedra alla människor.
9 Icke göra mot någon annan vad man själv icke skulle vilja bli utsatt för.
10 Förneka sig själv för att följa Kristus.
11 Tukta sin kropp.
12 Inte söka njutningar.
13 älska fastan.
14 Bistå de fattiga.
15 Kläda de nakna.
16 Besöka de sjuka.
17 Begrava de döda.
18 Hjälpa de nödställda.
19 Trösta de sörjande.
20 Göra sig främmande för denna tidsålders gärningar.
21 Ingenting föredra framför kärleken till Kristus.

19/1 20/5 19/9
22 Inte ge vreden fritt lopp.
23 Inte hysa agg.
24 Inte bära svek i hjärtat.
25 Inte bjuda falsk frid.
26 Inte överge kärleken.
27 Inte gå ed, för att inte begå mened.
28 Tala sanning av hjärtat och med munnen.
29 Inte löna ont med ont.
30 Inte göra orätt, utan tåligt lida oförrätter.
31 älska sina ovänner.
32 Inte förbanna dem som förbannar, utan i stället välsigna.
33 Lida förföljelse för rättfärdighetens skull.
34 Inte vara högmodig.
35 Inte begiven på vin.
36 Inte glupsk.
37 Inte sömnaktig.
38 Inte lat.
39 Inte benägen att knota.
40 Inte snar till förtal.
41 Sätta sitt hopp till Gud.
42 Tillskriva Gud det goda man ser inom sig, inte sig själv.
43 Men alltid veta att man själv har gjort det onda
och ta ansvaret för det.

20/1 21/5 20/9
44 Frukta domens dag.
45 Bäva för Gehenna.
46 Eftertrakta det eviga livet med andens hela begär.
47 Dagligen ha dödens hot för ögonen.
48 Varje stund hålla vakt över sitt livs gärningar.
49 Vara förvissad om att Gud ser en överallt.
50 Genast krossa mot Kristus de onda tankar som stiger upp i hjärtat och uppenbara dem för sin andlige fader.
51 Bevara sin mun för ont och fördärvligt tal.
52 Inte ha lust att tala mycket.
53 Inte tala tomma ord eller locka till skratt.
54 Inte ha lust till mycket eller ohejdat skratt.
55 Gärna höra de heliga läsningarna.
56 Ofta ge sig hän åt bön.
57 Dagligen bekänna sina begångna synder med tårar och suckan, i bön inför Gud.
58 För framtiden bättra sig från dessa synder.
59 Inte tillfredsställa köttets begär.
60 Hata egenviljan.
61 Lyda abbotens befallningar i allt, även om denne själv skulle handla annorlunda, vilket inte får ske, och komma ihåg Herrens bud: "Vad de säger er, det skall ni göra, men det de gör skall ni inte göra."
62 Inte vilja kallas helig, innan man är det; utan först vara det, för att det skall sägas med mera sanning.
63 Dagligen fullgöra Guds bud i handling.

21/1 22/5 21/9
64 älska kyskheten.
65 Inte hata någon.
66 Inte hysa ond iver.
67 Inte hysa avund.
68 Inte älska strid.
69 Fly förhävelsen.
70 ära de äldre.
71 älska de yngre.
72 Be för ovännerna, av kärlek till Kristus.
73 återvända till friden med sin trätobroder före solnedgången.
74 Och aldrig misströsta om Guds barmhärtighet.
75 Se, dessa är den andliga konstens verktyg. 76 Om vi ständigt använder dem, dag och natt, och återlämnar dem på domens dag, skall vi av Herren få den lön som han själv har lovat: 77 "vad intet öga sett, vad intet öra hört, vad Gud berett åt dem som älskar honom."
78 Den verkstad, där vi flitigt skall arbeta med allt detta, är klostrets avskildhet och det beständiga livet i gemenskapen.

 

22/1 23/5 22/9
KAPITEL 5. OM LYDNADEN

1 Ödmjukhetens första steg är lydnad utan dröjsmål. 2 Den tillkommer dem som inte håller något kärare än Kristus. 3 På grund av den heliga tjänst de har har förpliktat sig till skall de, vare sig det är av fruktan för Gehenna eller med tanke på det eviga livets härlighet, 4 så snart en överordnad befallt något, inte tillåta sig något dröjsmål vid verkställandet, alldeles som om det vore en gudomlig befallning. 5 Om dessa säger Herren: "Så fort han hörde med sina öron, hörsammade han mig." 6 Likaså säger han till lärarna: "Den som hör er, han hör mig." 7 Sådana munkar lämnar således genast sitt eget, uppger den egna viljan, 8 släpper strax det de har för händer, lämnar sitt arbete ofullbordat, och med lydnadens snabba steg följer de i handling den befallandes röst. 9 Och liksom i ett enda nu sammanfaller dessa båda handlingar till en enhet; mästarens befallning går ut och lärjungens verk fullgörs med den raskhet som hör gudsfruktan till.

10 Kärleken är det som driver dem att gå vidare mot det eviga livet, 11 och därför väljer de den smala vägen, den om vilken Herren säger: "Den väg är smal som leder till livet." 12 De lever inte efter eget godtycke och lyder ej sina egna önskningar och begär, utan de följer en annans avgörande och order. De bor i kloster och vill ha en abbot som förestår dem. 13 Sådana munkar följer utan tvivel detta Herrens ord: "Jag har inte kommit för att göra min vilja utan dens som har sänt mig."

23/1 24/5 23/9
14 Men denna lydnad blir välbehaglig inför Gud och angenäm för människor, endast då befallningen inte verkställs ängsligt, inte söligt, inte ljumt, inte med knotande eller ovilligt svar. 15 Ty den lydnad man ger de överordnade visar man mot Gud; han har ju själv sagt: "Den som hör er, han hör mig." 16 Den måste också ges med glatt hjärta av lärjungarna, eftersom "Gud älskar en glad givare". 17 Ty om lärjungen lyder med ovilligt hjärta och knotar, inte blott med munnen utan även i hjärtat, 18 och om han än fullgör befallningen, blir det ändå inte välbehagligt inför Gud, som ser hans knotande hjärta. 19 På en sådan gärning följer ingen lön; han får i stället de knotandes straff, om han inte gör bot och bättrar sig.

 

24/1 25/5 24/9
KAPITEL 6. OM TYSTNADEN

1 Låt oss göra som profeten säger: "Jag sade: Jag vill akta på mina vägar, så att jag inte syndar med min tunga. Jag satte en vakt för min mun. Jag blev stum och ödmjukade mig; jag teg med det goda." 2 Här visar profeten, att om man understundom för tystnadens skull bör tiga med goda ord, så måste man så mycket mer för syndastraffets skull undvika onda ord.

3 även om det är fråga om goda, heliga och uppbyggliga ord får därför fullkomliga lärjungar på grund av tystnadens vikt endast sällan tillstånd att tala. 4 Ty det står skrivet: "I mångordigheten kommer du inte att undfly synden."; 5 och på ett annat ställe: "Död och liv är i tungans våld." 6 Ty att tala och undervisa tillkommer mästaren, tiga och lyssna anstår lärjungen.

7 Om man alltså har något att fråga den överordnade om, sker detta i all ödmjukhet och vördsam underkastelse. 8 För alltid och överallt avvisar och fördömer vi allt gyckel och sådant som lockar till skratt. Till sådant tal tillåter vi inte en lärjunge att öppna sin mun.

 

25/1 26/5 25/9
KAPITEL 7. OM ÖDMJUKHETEN

1 Bröder, den heliga Skrift ropar till oss och säger: "Var och en som upphöjer sig, han skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bli upphöjd." 2 När den säger detta, visar den oss att all slags traktan efter upphöjelse är en form av högmod. 3 Profeten anger att han är på vakt mot detta, då han säger: "Herre, mitt hjärta har inte stått efter vad högt är, och min blick är inte upphöjd. Jag har inte umgåtts med stora ting, med ting som är mig för underbara." 4 Men vad händer,"om jag inte tänkte ödmjukt, om jag upphöjde min själ? Såsom ett avvant barn i sin moders famn, så skall du löna min själ."

26/1 27/5 26/9
5 Om vi därför, mina bröder, vill nå ödmjukhetens högsta höjd och skyndsamt komma fram till den himmelska upphöjelse, till vilken man stiger upp genom ödmjukhet i detta livet, 6 måste vi med uppåtsträvande gärningar resa den stege, som uppenbarades för Jakob i drömmen, och på vilken han såg änglar stiga ned och upp. 7 Detta nedstigande och uppstigande har för oss helt visst ingen annan innebörd, än att man stiger ned genom upphöjelse och upp genom ödmjukhet. 8 Den uppresta stegen är vårt liv i denna tidsålder, som Herren riktar mot himlen, när hjärtat blivit ödmjukt. 9 Som stegens sidor betecknar vi vår kropp och själ. I dessa sidostycken har Guds kallelse infogat de ödmjukhetens och tuktens olika steg, som vi har att bestiga.

27/1 28/5 27/9
10 Ödmjukhetens första steg består i att man alltid håller Guds fruktan för ögonen, aktar sig noga för att glömma den 11 och alltid kommer ihåg allt vad Gud befallt, så att man alltid i sitt sinne betänker, hur Gehenna bränner gudsföraktarna för deras synders skull, och hur det eviga livet är berett åt de gudfruktiga. 12 I varje ögonblick tar man sig i akt för synder och laster, det må vara med tankarna, tungan, händerna, fötterna eller den egna viljan, liksom även köttets begärelser. 13 Människan må betänka, att Gud alltid ser henne från himlen varje stund, och att hennes gärningar på varje plats är synliga inför Gud och varje ögonblick inberättas av änglarna. 14 Detta är vad profeten låter oss se, när han visar oss, att Gud alltid är närvarande i våra tankar, i det att han säger: "Gud prövar hjärtan och njurar." 15 Och vidare: "Herren känner människornas tankar." 16 Och vidare säger han: "Du förstår mina tankar fjärran ifrån." 17 Och: "Människans tanke skall ge sig tillkänna för dig." 18 För att vara på sin vakt mot onda tankar skall den duglige brodern alltid säga i sitt hjärta: "Då är jag ostrafflig inför honom, om jag tar mig till vara för min ondska."

28/1 29/5 28/9
19 Vi förbjuds att följa den egna viljan, när Skriften säger till oss: "Vänd dig bort ifrån din viljas önskningar." 20 Vi ber också Gud i bönen, att hans vilja må ske i oss. 21 Med rätta blir vi undervisade att inte följa vår vilja, när vi skyr det som den heliga Skrift beskriver så: "Det finns vägar som människor håller för rätta, men som till slut leder ned till dödsrikets djup." 22 Likaså bävar vi inför det som är sagt om de försumliga: "Fördärvade är de och avskyvärda har de blivit genom sin viljas önskningar."

23 Vad beträffar köttets begärelser bör vi tro, att Gud alltid är närvarande hos oss, såsom profeten säger till Herren: "Inför dig är allt mitt begär." 24 Man måste alltså ta sig i akt för det onda begäret, ty "döden står på lustans tröskel". 25 Därför ger Skriften detta bud: "Följ icke dina lustar."

29/1 30/5 29/9
26 Om nu "Herrens ögon ger akt på både goda och onda" 27 och "Herren alltid skådar ned från himlen på människors barn, för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud", 28 och om de änglar som utsetts för oss dag och natt berättar för Herren om våra gärningar, 29 bör vi, mina bröder, i varje stund ta oss i akt, som profeten säger i psalmen, så att inte Gud någonsin finner oss "vika av till det onda och bli odugliga". 30 Han som skonar oss här i tiden, eftersom han är mild och väntar på att vi omvänder oss till det bättre, måste annars en gång säga till oss: "Detta gjorde du, och jag teg."

30/1 31/5 30/9
31 Ödmjukhetens andra steg består i att man inte älskar sin egen vilja och inte finner behag i att uppfylla sina begär, 32 utan med sina gärningar följer Herrens ord, när han säger: "Jag har inte kommit för att göra min vilja utan dens som har sänt mig." 33 Likaså heter det i en skrift: "Det man vill ger straff, det man tvingas till ger segerkransen."

31/1 1/6 1/10
34 Ödmjukhetens tredje steg består i att man av kärlek till Gud underkastar sig den överordnade i fullständig lydnad och efterföljer Herren, om vilken aposteln säger: "Han blev lydig intill döden."

1/2 2/6 2/10
35 Ödmjukhetens fjärde steg består i att man i denna lydnad tyst och medvetet bevarar tålamodet också i svårigheter och motgångar, ja, till och med när man utsätts för allehanda oförrätter, 36 och att man härdar ut utan att tröttna eller gå sin väg. Ty Skriften säger: "Den som håller ut till slutet skall bli räddad." 37 Och vidare: "Var oförfärad i ditt hjärta och förbida Herren." 38 Och för att visa att den troende bör uthärda allt för Herren, även motgångar, låter Skriften de lidande säga: "För din skull blir vi dödade hela dagen, vi räknas som slaktfår." 39 Och trygga i hoppet om gudomlig vedergällning fortsätter de med glädje: "Men i allt detta segrar vi för hans skull som har älskat oss." 40 Och på ett annat ställe säger Skriften: "Du prövade oss, o Gud, du luttrade oss med eld såsom silver luttras; du förde oss in i snaran, du lade plågor på vår rygg." 41 Och för att visa att vi bör stå under en överordnad fortsätter texten: "Du har satt människor över våra huvuden." 42 Och de uppfyller tålmodigt Herrens bud under svårigheter och orättvisor; om de blir slagna på den ena kinden, vänder de den andra till; om någon tar deras skjorta, ger de honom manteln också; om de blir tvingade att gå en mil, går de två; 43 med Paulus uthärdar de falska bröder och förföljelse, och de välsignar dem som förbannar.

2/2 3/6 3/10
44 Ödmjukhetens femte steg består i att man i ödmjuk bekännelse, och utan att dölja något, uppenbarar för sin abbot alla onda tankar som stiger upp i hjärtat, och det onda man gjort i hemlighet. 45 Härtill manar oss också Skriften, då den säger: "Uppenbara för Herren din väg och hoppas på honom." 46 Och vidare säger den: "Bekänn för Herren, ty han är god, och hans barmhärtighet varar i evighet." 47 Och profeten säger vidare: "Då uppenbarade jag min synd för dig och dolde inte mina överträdelser. 48 Jag sade: 'Jag vill bekänna för Herren mina överträdelser.' Då förlät du mig mitt hjärtas ogudaktighet."

3/2 4/6 4/10
49 Ödmjukhetens sjätte steg består i att munken är nöjd med allt som är värdelöst och uselt och i allt han blir ålagd betraktar sig som en dålig och ovärdig arbetare. 50 Han säger själv med profeten: "Jag blev till intet och förstod intet; såsom boskap blev jag inför dig; men jag är alltid hos dig."

4/2 5/6 5/10
51 Ödmjukhetens sjunde steg består i att man inte bara med sin tunga förklarar sig vara den lägste och ringaste av alla utan också tror det innerst i hjärtat, 52 i det att man ödmjukar sig och säger med profeten: "Jag är en mask och inte en människa, skymfad av människor, föraktad av folket." 53 "Jag upphöjde mig men blev förödmjukad och stod med skam." 54 Och vidare: "Det var mig gott att du förödmjukade mig, så att jag får lära mig dina stadgar."

5/2 6/6 6/10
55 Ödmjukhetens åttonde steg består i att munken inte gör något annat än det som klostrets gemensamma regel och de överordnades exempel manar till.

6/2 7/6 7/10
56 Ödmjukhetens nionde steg består i att munken hindrar sin tunga från att tala, iakttar tystnad och inte talar förrän han blir tillfrågad. 57 Ty Skriften visar, att "i mångordigheten undgår man inte att synda", 58 och att "en talträngd man inte har något mål på jorden".

7/2 8/6 8/10
59 Ödmjukhetens tionde steg består i att man inte är snar till skratt, ty det är skrivet: "Dåren skrattar högljutt."

8/2 9/6 9/10
60 Ödmjukhetens elfte steg består i att munken, när han talar, gör det stilla och utan skratt, med ödmjukhet och allvar, med få och förnuftiga ord och inte högröstat, 61 såsom det är skrivet: "Den vise känner man igen på de få orden."

9/2 10/6 10/10
62 Ödmjukhetens tolfte steg består i att munken inte blott i hjärtat utan också med sin kroppshållning alltid ger dem som ser honom bevis på ödmjukhet, 63 det vill säga vid gudstjänsten, i oratoriet, i klostret, i trädgården, på vägen, på åkern och överallt, vare sig han sitter, går eller står, är hans huvud alltid böjt och blicken sänkt mot jorden. 64 Så betraktar han sig alltid som skyldig för sina synder och ser sig själv redan stå inför den fruktansvärda domen. 65 Så säger han sig alltid i hjärtat det som tullindrivaren i evangeliet sade med ögonen mot marken: "Herre, jag är icke värdig, jag syndare, att lyfta mina ögon mot himlen." 66 Och vidare med profeten: "Jag är böjd och ständigt förödmjukad."

67 Har nu munken stigit uppför alla dessa ödmjukhetens steg, når han strax den fullkomliga kärleken till Gud som "driver ut fruktan". 68 Genom denna kärlek börjar han nu utan möda, naturligt, till följd av vanan, iaktta allt som han tidigare lydde av fruktan. 69 Han gör det inte längre av rädsla för Gehenna utan av kärlek till Kristus, då det goda blivit en vana och dygden en lust. 70 Detta skall Herren genom den helige Ande nådigt visa i sin arbetare, som nu är renad från laster och synder.

 

10/2 11/6 11/10
KAPITEL 8. OM NATTENS GUDSTJÄNST

1 Vintertid, det vill säga från 1 november till påsk, kan det anses skäligt att man stiger upp vid nattens åttonde timme. 2 Man kan då sova till något efter midnatt och smälta maten innan man stiger upp. 3 Den tid som blir kvar efter vigilian skall de bröder, som så behöver, använda för att lära sig psalmer och läsningar utantill.

4 Från påsk till 1 november bestäms tiden sålunda: efter vigilian görs ett litet uppehåll, då bröderna kan gå ut för sina naturbehov. Sedan följer strax laudes, som skall hållas i gryningen.

 

11/2 12/6 12/10
KAPITEL 9. HUR MÅNGA PSALMER SOM SKALL SJUNGAS VID NOKTURNERNA

1 Under den angivna vintertiden sjunger man först tre gånger versen "Herre, öppna mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov." 2 Sedan följer psalm 3 med Gloria. 3 Därefter sjungs psalm 94(95) med eller utan antifon. 4 Så följer en ambrosiansk hymn; därefter sex psalmer med antifoner.

5 Då dessa sjungits tillsammans med versikeln, ger abboten välsignelsen; sedan sätter sig alla ner på bänkarna, och bröderna läser i tur och ordning ur boken på pulpeten tre läsningar. Mellan dem sjunger man tre responsorier. 6 Två responsorier sjungs utan Gloria, men efter den tredje läsningen sjunger försångaren Gloria. 7 När försångaren börjar därmed, reser sig alla genast upp från sina platser för att hedra och vörda den heliga Treenigheten. 8 Vid nokturnerna läses såväl Gamla som Nya testamentets gudomligt inspirerade böcker men också erkända och rättroende katolska fäders utläggningar av dem.

9 Efter dessa tre läsningar med sina responsorier följer de övriga sex psalmerna, vilka sjungs med Halleluja. 10 Efter dessa följer en läsning ur apostlarnas skrifter som reciteras utantill, versikel och litania, det vill säga Kyrie eleison. 11 Så avslutas nattens vigilia.

 

12/2 13/6 13/10
KAPITEL 10. HUR NATTENS LOVSÅNG SKALL FIRAS SOMMARTID

1 Från påsk till 1 november skall hela antalet psalmer vara det samma som ovan. 2 Dock läses inte ur bibeln eftersom nätterna är korta. I stället för de tre läsningarna läser man bara en utantill ur Gamla testamentet, som följs av ett kort responsorium. 3 Allt det övriga fullgörs såsom det är sagt: vid nattens vigilia sjunger man aldrig mindre än tolv psalmer, förutom psalm 3 och psalm 94(95).

 

13/2 14/6 14/10
KAPITEL 11. HUR VIGILIAN SKALL FIRAS PÅ HERRENS DAG

1 På Herrens dag stiger man upp tidigare för vigilian. 2 Denna vigilia skall ha samma omfattning: enligt vad vi ovan har bestämt sjunger man sex psalmer och versikeln. Medan alla sitter i rätt ordning på sina platser läser man fyra läsningar ur bibeln med sina responsorier på samma sätt som ovan. 3 Först vid det fjärde responsoriet sjunger försångaren Gloria; så snart han börjar därmed, reser sig alla genast i vördnad.

4 Efter dessa läsningar upprepas samma ordning: sex psalmer med antifoner samt versikeln. 5 Sedan läser man ytterligare fyra läsningar med sina responsorier som ovan.

6 Därefter sjunger man tre lovsånger ur de profetiska böckerna, valda av abboten. Dessa lovsånger sjungs med Halleluja. 7 Efter versikeln och abbotens välsignelse läses ytterligare fyra läsningar, nu ur Nya testamentet. 8 Efter fjärde responsoriet stämmer abboten upp hymnen Te Deum laudamus. 9 När denna är avslutad, läser abboten evangeliet, medan alla står upp med vördnad och fruktan. 10 Efter läsningen svarar alla Amen. Därefter stämmer abboten upp hymnen Te decet laus, och sedan välsignelsen givits, börjar man laudes.

11 Denna ordning för vigilian skall hållas lika varje årstid, sommar som vinter, på Herrens dag, 12 såvida man inte stigit upp för sent, vilket inte får ske; då måste man korta ner läsningarna eller responsorierna något. 13 Man skall dock på allt sätt se till att detta inte förekommer. Skulle det ändå inträffa, skall den skyldige göra vederbörlig bot inför Gud i oratoriet.

 

4/2 15/6 15/10
KAPITEL 12. HUR LAUDES SKALL FIRAS

1 Vid laudes på Herrens dag sjunger man först psalm 66(67) utan antifon. 2 Därefter sjungs psalm 50(51) med Halleluja, 3 sedan 117(118) och 62(63), 4 därpå lovsången och lovpsalmerna, en läsning utantill ur Uppenbarelseboken och responsorium, en ambrosiansk hymn, versikel, lovsången ur evangeliet, litanian, och därmed är det slut.

 

15/2 16/6 16/10
KAPITEL 13. HUR LAUDES SKALL FIRAS PÅ VARDAGAR

1 På vardagarna firas laudes på följande sätt. 2 Man sjunger psalm 66(67) utan antifon, något utdraget som på Herrens dag för att alla skall hinna infinna sig till psalm 50(51), som sjungs med antifon. 3 Därefter brukar man sjunga ytterligare två psalmer, nämligen: 4 på måndagen - 5 och 35(36), 5 på tisdagen - 42(43) och 56(57), 6 på onsdagen - 63(64) och 64(65), 7 på torsdagen - 87(88) och 89(90), 8 på fredagen - 75(76) och 91(92), 9 på lördagen - 142(143) och lovsången ur Femte Mosebok, som avdelas med två Gloria. 10 De övriga dagarna sjunger man nämligen motsvarande lovsång ur de profetiska böckerna enligt bruket i den romerska kyrkan. 11 Därefter följer lovpsalmerna, sedan en läsning utantill ur apostlarnas skrifter, responsorium, en ambrosiansk hymn, versikel, lovsången ur evangeliet, litanian, och därmed är det slut.

16/2 17/6 17/10
12 Laudes och vesper får aldrig någonsin avslutas utan att den överordnade till slut ber Herrens bön, så att alla kan höra den, för de sårande törnens skull som brukar skjuta upp. 13 På så sätt blir de varnade genom det löfte som de avlägger när de ber orden: "förlåt oss, såsom ock vi förlåta", och renar sig från detta slags fel. 14 Vid de övriga tidebönerna uttalas bara slutet på denna bön, så att alla kan svara: "utan fräls oss ifrån ondo".

 

17/2 18/6 18/10
KAPITEL 14. HUR VIGILIAN SKALL FIRAS PÅ HELGONDAGAR

1 På helgonens festdagar och vid alla högtider är ordningen som på Herrens dag. 2 Man använder dock de till dagen hörande psalmerna eller antifonerna och läsningarna. I övrigt skall den ovan beskrivna ordningen bibehållas.

 

18/2 19/6 19/10
KAPITEL 15. VID VILKA TIDER MAN SJUNGER HALLELUJA

1 Från den heliga påsken fram till pingst sjunger man alltid Halleluja till såväl psalmer som responsorier. 2 Från pingst till början av fastan sjunger man det varje natt men enbart till vigilians sex sista psalmer. 3 På alla söndagar utom i fastan sjunger man Halleluja till lovsångerna och vid laudes, prim, ters, sext och non. Vid vesper sjunger man dock antifon. 4 Responsorierna sjunger man aldrig med Halleluja utom från påsk till pingst.

 

19/2 20/6 20/10
KAPITEL 16. HUR GUDSTJÄNSTERNA UNDER DAGEN SKALL FIRAS

1 Så säger profeten: "Jag lovar dig sju gånger om dagen." 2 Detta heliga sjutal uppfyller vi, om vi förrättar den tjänst vi är skyldiga vid laudes, prim, ters, sext, non, vesper och completorium; 3 om dessa dagens tider säger han nämligen: "Jag lovar dig sju gånger om dagen." 4 Om nattens vigilia säger samme profet: "Mitt i natten står jag upp för att tacka dig."

5 Låt oss alltså vid dessa tider frambära lovsång till vår Skapare för hans rättfärdighets domar, nämligen vid laudes, prim, ters, sext, non, vesper och completorium. Och låt oss "stå upp om natten för att tacka honom".

 

20/2 21/6 21/10
KAPITEL 17. HUR MÅNGA PSALMER SOM SKALL SJUNGAS VID DESSA TIDEBÖNER

1 För vigilia och laudes har vi redan bestämt ordningen för psalmsången. Låt oss nu se på de följande tiderna.
2 Vid prim sjunger man tre psalmer var för sig med Gloria, 3 och sedan, efter versikeln "Gud, kom till min räddning", den hymn som hör till denna tidebön, innan psalmerna börjar. 4 Efter de tre psalmerna följer en läsning, därefter versikel, Kyrie eleison och avslutning.

5 Bönen vid ters, sext och non firas enligt samma ordning, det vill säga versikel, de hymner som hör till dessa tideböner, tre psalmer, läsning, versikel, Kyrie eleison och avslutning. 6 Om kommuniteten är större sjungs psalmerna med antifoner; om den är mindre sjungs de utan antifon.

7 Vespergudstjänsten begränsas till fyra psalmer med antifoner. 8 Efter dessa psalmer följer en läsning, därefter responsorium, en ambrosiansk hymn, versikel, lovsång ur evangeliet, litanian, Herrens bön och avslutning.
9 Vid completorium sjunger man endast tre psalmer. Dessa psalmer sjungs utan antifon. 10 Därefter följer den hymn som hör till denna tidebön, en läsning, versikel, Kyrie eleison, välsignelse och avslutning.

 

21/2 22/6 22/10
KAPITEL 18. I VILKEN ORDNING DESSA PSALMER SKALL SJUNGAS

1 Först sjunger man versikeln "Gud, kom till min räddning; Herre, skynda till min hjälp", Gloria och sedan den hymn som hör till respektive tidebön.

2 Vid prim på Herrens dag sjunger man därefter fyra avsnitt av psalm 118(119). 3 Vid övriga tideböner, nämligen vid ters, sext och non, sjunger man varje gång tre avsnitt av psalm 118(119). 4 Vid prim på måndagen sjunger man tre psalmer, nämligen 1, 2 och 6. 5 På samma sätt sjunger man dagligen vid prim under hela veckan tre psalmer i följd till och med psalm 19(20), varvid man delar psalm 17(18) i två avsnitt. 6 På så sätt kan man alltid börja vigilian på Herrens dag med psalm 20(21).

22/2 23/6 23/10
7 Vid måndagens ters, sext och non sjunger man de återstående nio delarna av psalm 118(119), tre för var och en av dessa tideböner. 8 Sedan man alltså fullbordat psalm 118(119) på två dagar, Herrens dag och måndagen, 9 sjunger man på tisdagen tre psalmer vid vardera ters, sext och non: från psalm 119(120) till psalm 127(128), alltså nio psalmer. 10 Dessa psalmer upprepas alltid på samma sätt vid samma tider fram till Herrens dag. Ordningen för hymner, läsningar och versiklar är densamma varje dag. 11 På så sätt kan man alltid på Herrens dag börja med psalm 118(119).

23/2 24/6 24/10
12 Vid vesper sjunger man dagligen fyra psalmer. 13 Dessa psalmer börjar med psalm 109(110) och räcker fram till och med 147. 14 Undantag är de psalmer som är reserverade för andra tideböner, nämligen från psalm 117(118) till och med 127(128) samt psalmerna 133(134) och 142(143). 15 Alla övriga sjunger man vid vesper.

16 Eftersom det då saknas tre psalmer, delar man de längre av de ovannämnda, nämligen psalmerna 138(139), 143(144) och 144(145). 17 Psalm 116(117), som är kort, förbinder man med psalm 115(116:10-19). 18 Därmed är ordningen för vesperpsalmerna fastställd. Det övriga, det vill säga läsning, responsorium, hymn, versikel och lovsång, utförs så som vi ovan bestämt.

19 Vid completorium upprepar man dagligen samma psalmer, nämligen 4, 90(91) och 133(134).

(24/2) 25/6 25/10
20 Därmed är också ordningen för psalmsången under dagen fastställd; alla de övriga psalmerna fördelas jämnt på de sju nätternas vigilior. 21 Dock delar man de längre psalmerna i två delar och tilldelar varje natt tolv psalmer.

22 Vi vill särskilt framhålla, att om någon inte skulle tycka om denna psalmfördelning, så kan han, om han anser det vara bättre, göra en annan fördelning. 23 Då bör han under alla omständigheter beakta, att man varje vecka sjunger Psaltaren med hela antalet 150 psalmer och alltid börjar om från början vid vigilian till Herrens dag. 24 Ty munkarna visar sig alltför tröga i sin andakt, om de sjunger mindre än hela Psaltaren med de brukliga lovsångerna under loppet av en vecka. 25 Vi läser dock att våra heliga fäder i sin iver på en enda dag kunde utföra, vad vi i vår ljumhet bör kunna fullgöra på en hel vecka.

 

24/2 (25/2) 26/6 26/10
KAPITEL 19. OM HÅLLNINGEN VID PSALMSÅNGEN

1 Vi tror, att Gud är allestädes närvarande, och att "Herrens ögon överallt ger akt på goda och onda". 2 Men framför allt skall vi tro detta utan minsta tvekan, då vi deltar i gudstjänsten.

3 Vi måste därför alltid minnas vad profeten säger: "Tjäna Herren med fruktan" 4 och vidare: "Lovsjung med vishet" 5 och: "Inför änglarna vill jag lovsjunga dig". 6 Låt oss alltså tänka på hur man bör vara när man står i Guds och hans änglars åsyn, 7 och sjunga psalmerna så att vår själ är samstämd med vår röst.

 

25/2 (26/2) 27/6 27/10
KAPITEL 20. OM VÖRDNADEN VID BÖNEN

1 Då vi vill lägga fram något inför människor med makt, vågar vi bara göra det med ödmjukhet och vördnad. 2 Hur mycket mer måste vi då inte bönfalla Herren, världsalltets Gud, med all ödmjukhet, renhet och hängivenhet. 3 Och vi bör veta att vi inte blir bönhörda på grund av våra många ord utan genom hjärtats renhet och förkrosselsens tårar. 4 Därför bör bönen vara kort och ren, såvida den inte förlängs genom den gudomliga nådens ingivelse och inspiration. 5 Då vi alla är samlade skall bönen i varje fall vara kort, och på tecken från den överordnade reser sig alla samtidigt.

 

26/2 (27/2) 28/6 28/10
KAPITEL 21. OM KLOSTRETS DEKANER

1 Om kommuniteten är stor skall man ur den välja några bröder med gott anseende och helig vandel och utnämna dem till dekaner. 2 Dessa skall övervaka sina dekanat i allt efter Guds bud och abbotens befallning. 3 Till dekaner skall sådana väljas som abboten lugnt kan dela sina bördor med. 4 Man väljer dem inte efter rangordning utan efter förtjänst och vishet i läran.

5 Om någon av dekanerna visar sig vara klandervärd och uppblåst av stolthet, och om han inte vill bättra sig efter att ha tillrättavisats en första, en andra och en tredje gång, skall han avsättas, 6 och en annan som är värdig skall väljas i hans ställe.
7 Detsamma bestämmer vi med avseende på priorn.

 

27/2 (28/2) 29/6 29/10
KAPITEL 22. HUR MUNKARNA SKALL SOVA

1 Var och en skall ha en egen bädd att sova i. 2 Sängkläderna, som skall överensstämma med det monastiska livets krav, tar de emot efter abbotens anvisning.

3 Om möjligt skall alla sova på en och samma plats. Men om deras stora antal inte medger det, skall de vila i grupper på tio eller tjugo med äldre bröder som vakar över dem. 4 Ett ljus skall brinna hela tiden i rummet fram till morgonen.

5 De skall sova påklädda, omgjordade med bälte eller rep, men inte ha sina knivar bredvid sig under sömnen, för att ingen skall skadas. 6 Så skall munkarna alltid vara redo, och när signalen ljuder skall de genast stiga upp och skynda sig att komma före varandra till gudstjänsten, dock med största allvar och höviskhet. 7 De yngre bröderna skall inte ha sina sängar intill varandra, utan ligga bland de äldre. 8 När de stiger upp till gudstjänsten skall de taktfullt uppmuntra varandra, så att de som är sömniga inte kan ursäkta sig.

 

28/2 (29/2) 30/6 30/10
KAPITEL 23. OM UTESLUTNING PÅ GRUND AV FÖRSEELSE

1 Om en broder visar sig vara trotsig, olydig, övermodig eller knotande, eller på någon punkt sätter sig emot den heliga regeln och föraktar sina överordnades befallningar, 2 skall denne enligt vår Herres bud förmanas i hemlighet av sina överordnade, en första gång och en andra gång. 3 Om han inte bättrar sig, skall han tillrättavisas offentligt inför alla. 4 Om han inte heller då ändrar sig, skall han uteslutas, under förutsättning att han förstår innebörden av detta straff. 5 Men om han är oresonlig, får han undergå kroppslig bestraffning.

 

1/3 1/7 31/10
KAPITEL 24. HUR UTESLUTNING BÖR TILLGÅ

l Graden av uteslutning eller straff bestäms efter förseelsens art. 2 Denna bedömning tillkommer abboten. 3 Om en broder visar sig skyldig till lättare förseelser utesluts han från bordsgemenskapen. 4 För den som uteslutits från bordsgemenskapen gäller att han i oratoriet varken får föredra någon psalm eller antifon och inte heller någon läsning, förrän han har gjort tillräcklig bot. 5 Han intar sin måltid ensam efter det att bröderna ätit. 6 Om bröderna till exempel äter vid den sjätte timmen, skall han äta vid den nionde. Om bröderna äter vid den nionde timmen, skall han äta på kvällen 7 till dess han genom lämplig gottgörelse vinner förlåtelse.

 

2/3 2/7 1/11
KAPITEL 25. OM ALLVARLIGARE FÖRSEELSER

1 Den broder, som är skyldig till en allvarligare förseelse, skall utestängas från bordet och samtidigt från oratoriet. 2 Ingen broder får ha någon som helst samvaro med honom eller tala med honom. 3 Han skall vara ensam i det arbete som påläggs honom. Han skall hålla ut i bot och sorg och tänka på apostelns fruktansvärda ord: 4 "En sådan skall överlämnas åt köttets fördärv, för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag." 5 Han skall äta ensam i den utsträckning och vid den tid abboten finner lämpligt för honom. 6 Han skall inte välsignas av någon som går förbi; inte heller skall man välsigna den mat man ger honom.

 

3/3 3/7 2/11
KAPITEL 26. OM DEM SOM UTAN UPPDRAG UMGÅS MED DE UTESLUTNA

1 Om en broder utan abbotens uppdrag tillåter sig att på något vis ta kontakt med en utesluten broder, för att tala med honom eller ge honom något meddelande, 2 skall han på liknande sätt straffas med uteslutning.

 

4/3 4/7 3/11
KAPITEL 27. HUR ABBOTEN BÖR VISA OMSORG OM DE UTESLUTNA

1 Abboten skall ta sig an felande bröder med största omsorg, eftersom "det inte är de friska som behöver läkare utan de sjuka". 2 Därför måste han som en vis läkare bruka alla medel. Han skickar "senpectae", det vill säga äldre och visa bröder, 3 som liksom i hemlighet skall trösta den ostadige brodern, uppmuntra honom till ödmjuk gottgörelse och "trösta honom, så att hans sorg inte blir så stor att han går under", 4 utan som aposteln också säger: "Låt kärleken till honom bli stärkt." Och alla skall be för honom.
5 Abboten måste visa stor omsorg och handla med största klokhet och uthållighet, så att han inte mister något av de får som är honom anförtrodda. 6 Han bör nämligen veta, att han har åtagit sig att vårda sjuka själar, inte att vara tyrann över friska. 7 Han bör frukta profetens varning, där Gud säger: "Det som ni såg vara fett tog ni emot, men det som var svagt fördrev ni." 8 Han bör följa den gode herdens kärleksfulla exempel. Denne lämnade ju de nittionio fåren bland bergen och gick för att söka efter ett enda får, som gått vilse. 9 Han hade ett sådant medlidande med dess svaghet, att han i barmhärtighet lade det på sina heliga axlar och så bar det tillbaka till hjorden.

 

5/3 5/7 4/11
KAPITEL 28. OM DEM SOM INTE VILL BÄTTRA SIG TROTS UPPREPADE TILLRÄTTAVISNINGAR

1 Om en broder ofta blivit tillrättavisad för något fel, och om han inte ens efter uteslutning har bättrat sig, skall han få ett strängare straff, det vill säga, han skall tuktas med riset. 2 Bättrar han sig inte ens då, eller blir han övermodig och vill rättfärdiga vad han gjort, vilket inte får ske, då skall abboten handla som en vis läkare. 3 Sedan han har brukat varma omslag, förmaningens salva, de gudomliga skrifternas medicin och till sist uteslutningens brännjärn eller slag med riset, 4 och han då ser att hans bemödanden var förgäves, skall han ta till ett bättre medel: sin och alla brödernas bön för honom, 5 så att Herren, som förmår allt, ger hälsa åt den sjuke brodern. 6 Men om han inte ens genom detta blir frisk, då måste abboten till sist använda amputationskniven. Ty aposteln säger: "Gör er av med den som är ond", 7 och vidare: "Om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det", 8 så att inte ett enda sjukt får smittar hela hjorden.

 

6/3 6/7 5/11
KAPITEL 29. OM BRÖDER SOM LÄMNAT KLOSTRET SKALL TAS EMOT PÅ NYTT

1 Om en broder av egen skuld har lämnat klostret, och vill komma tillbaka, skall han först lova att bättra sig helt i fråga om det som fick honom att ge sig iväg. 2 Då skall man ta emot honom och ge honom den nedersta platsen för att pröva hans ödmjukhet. 3 Går han sin väg igen en andra eller tredje gång skall man ta emot honom på samma sätt. Han skall veta att han därefter kommer att nekas varje möjlighet att återvända.

 

7/3 7/7 6/11
KAPITEL 30. HUR MINDERÅRIGA POJKAR SKALL BESTRAFFAS

1 Vars och ens ålder och förståndsgåvor kräver sina särskilda åtgärder. 2 Pojkar eller ynglingar som begår fel eller sådana som inte förstår vilket allvarligt straff uteslutningen innebär 3 skall därför tuktas med stränga fastor eller prygel så att de blir friska.

 

8/3 8/7 7/11
KAPITEL 31. HUR KLOSTRETS FÖRVALTARE BÖR VARA

1 Klostrets förvaltare väljs ur kommuniteten. Han skall vara vis, ha en mogen karaktär, vara nykter och måttfull i maten. Han skall inte vara högmodig, inte häftig, inte orättvis, inte trög eller slösaktig, 2 utan fylld av gudsfruktan. Han skall vara som en far för hela kommuniteten. 3 Han skall ha omsorg om allt. 4 Han skall inte göra något utan abbotens uppdrag. 5 Han skall rätta sig efter det han blir ålagd. 6 Han skall inte bedröva bröderna. 7 Om en broder kommer till honom med ett orimligt önskemål, så skall han inte avvisa honom med förakt och göra honom bedrövad utan ödmjukt och med angivande av skäl avslå hans olämpliga begäran. 8 Han skall ge akt på sig själv och alltid tänka på apostelns ord: "Den som sköter sin tjänst väl får en god ställning." 9 Med all omsorg skall han ta sig an sjuka, barn, gäster och fattiga, förvissad om att han på domens dag skall avlägga räkenskap för alla dessa. 10 Klostrets alla kärl och all dess egendom skall han betrakta som heliga altarkärl. 11 Inget skall han anse för obetydligt att ta hand om. 12 Han skall varken vara girig eller slösaktig eller förskingra klostrets egendom utan göra allt med omdöme och enligt abbotens uppdrag.

9/3 9/7 8/11
13 Framför allt skall han vara ödmjuk, och om han inte kan ge någon det han ber om, skall han ge honom ett vänligt ord till svar, 14 såsom det står skrivet: "Ett vänligt ord är bättre än den bästa gåva." 15 Han skall ha omsorg om allt som abboten ålägger honom 16 och inte företa sig något som denne förbjuder. Han skall ge bröderna deras bestämda tilldelning av mat och dryck utan högmod eller dröjsmål, så att de inte blir förargade. Han skall tänka på Skriftens ord om vad den förtjänar "som förleder en av dessa små".
17 Om det är en större kommunitet, skall han få några medhjälpare, så att han lugnt kan utföra det uppdrag han fått. 18 På bestämda tider skall man begära och dela ut det som behövs, 19 så att ingen blir upprörd eller bedrövad i Guds hus.

 

10/3 10/7 9/11
KAPITEL 32. OM KLOSTRETS REDSKAP OCH TILLHÖRIGHETER

1 Klostrets bestånd av redskap, kläder och andra slags tillhörigheter skall abboten anförtro åt bröder, vars liv och vandel han kan lita på. 2 Såsom han finner lämpligt skall han anförto dem sådant som de skall förvara och hålla rätt på. 3 Abboten skall ha en förteckning, så att han vet vad han lämnar ut och får tillbaka, när bröderna avlöser varandra i sina anvisade uppgifter.
4 Om någon smutsar ner eller handskas vårdslöst med klostrets ägodelar, skall han tillrättavisas. 5 Om han inte bättrar sig, skall han straffas enligt regeln.

 

11/3 11/7 10/11
KAPITEL 33. OM MUNKARNA FÅR ÄGA NÅGOT SJÄLVA

1 Framför allt måste man utrota denna last från klostret. 2 Ingen får tillåta sig att utan abbotens uppdrag ge eller ta emot något 3 och inte heller äga något som sitt eget, absolut ingenting; varken bok, skrivtavla eller griffel, absolut ingenting. 4 De har ju inte ens rätt att förfoga över sin kropp eller sina önskningar efter egen vilja.

5 Allt de behöver skall de med förtroende begära av klostrets fader och de får inte behålla något som inte abboten givit eller tillåtit. 6 "De skall ha allt gemensamt", såsom det står skrivet, så att ingen tar sig för att kalla något sitt eget.

7 Om man ertappar någon som hänger sig åt denna avskyvärda last, skall han varnas en första och en andra gång; 8 bättrar han sig inte, skall han bestraffas.

 

12/3 12/7 11/11
KAPITEL 34. OM ALLA SKALL FÅ LIKA MYCKET IFRÅGA OM FÖRNÖDENHETER

1 Det står skrivet: "Man delade ut åt var och en efter hans behov." 2 Med detta menar vi inte, att man skall göra skillnad på människor, vilket inte får ske, utan att man skall ta hänsyn till svagheter. 3 Den som alltså behöver mindre, skall tacka Gud och inte vara bedrövad. 4 Den som behöver mer, skall ödmjuka sig för sin svaghets skull och inte förhäva sig på grund av den barmhärtighet som visas honom. 5 Så skall alla lemmarna leva i frid. 6 Framför allt får inte knotandets synd visa sig, av vad skäl det vara må, inte med det ringaste ord eller tecken. 7 Om någon ertappas därmed, skall han bestraffas strängt.

 

13/3 13/7 12/11
KAPITEL 35. OM DEM SOM GÖR VECKOTJÄNST I KÖKET

1 Bröderna skall tjäna varandra, och ingen skall undantas från tjänst i köket, såvida han inte är sjuk eller upptagen av ett viktigt arbete; 2 ty i denna tjänst vinner man större lön och kärleken förökas. 3 De som är svaga skall få hjälp, så att de kan fullgöra sitt uppdrag utan att bli bedrövade. 4 Alla skall få den hjälp som klostrets eller platsens förhållanden kräver. 5 Om klostret är stort, skall förvaltaren undantas från tjänsten i köket, liksom som vi sagt även de som är upptagna av viktigare uppdrag. 6 De övriga skall tjäna varandra i kärlek.

7 Den som slutar sin veckotjänst skall göra rent på lördagen. 8 De skall tvätta de handdukar som bröderna torkat händer och fötter på. 9 Den som börjar och den som slutar sin veckotjänst skall tvätta allas fötter. 10 De kärl som hör till tjänsten skall han återlämna rena och oskadade till förvaltaren. 11 Förvaltaren skall i sin tur överlämna dem åt den som börjar sin tjänst, så att han vet vad han lämnar ut och får tillbaka.

14/3 14/7 13/11
12 En timme före måltiden skall de bröder som fullgör sin veckotjänst få något att dricka och litet bröd utöver den bestämda tilldelningen, 13 så att de vid måltiden kan betjäna sina bröder utan knot och ansträngning. 14 På högtidsdagar skall de dock vänta till slutet av måltiden.

15 På Herrens dag skall de som börjar och slutar sin veckotjänst genast efter laudes slut böja sig djupt inför alla i oratoriet och begära att man ber för dem. 16 Den som slutar sin veckotjänst uttalar dessa ord: "Prisad vare du, Herre Gud, som har hjälpt mig och tröstat mig." 17 När han sagt detta tre gånger och tagit emot en välsignelse, säger den broder som börjar sin tjänst: "Gud, kom till min räddning; Herre, skynda till min hjälp." 18 Detta upprepas tre gånger av alla. Därefter får han en välsignelse och kan träda i tjänst.

 

15/3 15/7 14/11
KAPITEL 36. OM SJUKA BRÖDER

1 Omsorgen om de sjuka skall komma före allt annat, så att man verkligen tjänar Kristus i dem. 2 Han har ju själv sagt: "Jag var sjuk, och ni besökte mig" 3 och: "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta, det har ni gjort för mig." 4 De sjuka skall dock tänka på, att det är till Guds ära de blir betjänade, och inte med överdrivna krav bedröva de bröder som tjänar dem. 5 Man skall likväl ha tålamod med dem, ty genom sådana får man rikare lön. 6 Abboten skall därför noga se till att de inte på något sätt försummas.
7 De sjuka bröderna skall ha eget rum och en gudfruktig, samvetsgrann och påpasslig vårdare. 8 Man erbjuder de sjuka tillfälle till bad så ofta det är lämpligt, men de friska och särskilt de unga skall man tillåta detta mera sällan. 9 Dessutom skall de mycket svaga och sjuka få äta kött för att återfå hälsan; men så snart de blivit bättre, skall de alla avstå från kött som vanligt.

10 Abboten skall alltså vara mycket noga med att de sjuka inte blir försummade, vare sig av förvaltarna eller av vårdarna. Han själv är ansvarig för varje fel som begås av hans lärjungar.

 

16/3 16/7 15/11
KAPITEL 37. OM GAMLA OCH BARN

1 Människan är visserligen av naturen benägen att visa barmhärtighet mot både gamla och barn, men regelns auktoritet skall också ha omsorg om dem. 2 Man skall alltid ta hänsyn till deras svaghet, och på intet sätt skall regelns stränghet beträffande maten tillämpas på dem, 3 utan man skall sörja för dem på bästa sätt och låta dem äta före de fastställda tiderna.

 

17/3 17/7 16/11
KAPITEL 38. OM LEKTORNS VECKOTJÄNST

1 Läsning får inte saknas vid brödernas bord. Den som läser skall dock inte vara den som råkar ta boken, utan det skall vara en lektor, som på söndagen träder i tjänst för hela veckan. 2 Efter mässan och kommunionen skall den som börjar sin tjänst be om allas förbön att Gud driver bort högmodsanden från honom. 3 Alla i oratoriet upprepar tre gånger denna versikel, som han själv tar upp: "Herre, öppna mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov." 4 Efter att ha fått en välsignelse börjar han med läsningen.
5 Det skall råda fullständig tystnad så att man inte hör någon viska eller tala utan endast lektorns stämma. 6 Bröderna sänder varandra vad de behöver av mat och dryck så att ingen blir tvungen att be om något. 7 Om man ändå behöver något, ber man om detta med ett hörbart tecken hellre än med ord. 8 Ingen må heller tillåta sig att fråga om det som läses eller något annat, så att inget tillfälle ges (till tal), 9 om inte den överordnade helt kort vill säga några ord till uppbyggelse.

10 Den broder som har veckotjänst som lektor skall innan han börjar läsningen få litet utspätt vin, för den heliga kommunionens skull och för att inte fastan skall bli för svår för honom att bära. 11 Efteråt skall han äta tillsammans med dem som gör veckotjänst i köket och vid bordet.

12 Bröderna skall inte läsa eller sjunga i tur och ordning utan bara de som kan uppbygga åhörarna.

 

18/3 18/7 17/11
KAPITEL 39. OM MÅTTET AV MAT

1 För den dagliga huvudmåltiden, antingen den hålls vid sjätte eller nionde timmen, tror vi att det räcker med två lagade rätter vid alla bord med hänsyn till olika bröders svagheter. 2 Om någon inte kan äta av den ena rätten kan han ta av den andra. 3 Två lagade rätter är alltså nog för alla bröderna; om det finns frukt eller färska grönsaker, kan man också ha en tredje rätt.

4 Ett drygt pund bröd är nog för dagen, vare sig man har en enda måltid eller både middag och kvällsmat. 5 Skall det bli kvällsmat skall förvaltaren ta undan en tredjedel av brödet för att ge bröderna vid kvällsmaten.

6 Skulle arbetet vara mycket ansträngande, kan abboten tillåta litet mer om det är lämpligt. 7 Framför allt skall man undvika omåttlighet, så att munken aldrig råkar ut för övermättnad, 8 ty ingenting är så oförenligt med det kristna livet som omåttlighet. 9 Vår Herre säger: "Se till att era hjärtan inte blir förtyngda av omåttlighet."

10 Minderåriga pojkar skall inte ha lika mycket som de vuxna utan mindre. Man iakttar sparsamhet i allt.

11 Alla utom de mycket sjuka och svaga skall avstå helt från kött av fyrfota djur.

 

19/3 19/7 18/11
KAPITEL 40. OM MÅTTET AV DRYCK

1 "Var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat." 2 Det är därför som vi med en viss ängslan bestämmer måttet av näring för andra. 3 Med hänsyn till de svagas oförmåga menar vi att det bör räcka med en hemina vin om dagen för var och en. 4 Men de som Gud ger kraften att avstå skall veta att de får en särskild lön.

5 Skulle behovet på platsen eller arbetet eller sommarhettan kräva mer, så står det den överordnade fritt att avgöra detta. Under alla förhållanden skall han se till, att inte övermättnad eller berusning kommer över dem. 6 Visserligen läser vi, att vin överhuvud inte passar för munkar, men eftersom man i vår tid inte kan övertyga munkar om det, så skall vi åtminstone gå med på att inte dricka så mycket vi vill utan mindre, 7 ty "vin får också kloka män på avvägar".

8 Om platsens förhållanden inte medger att ens det ovan angivna måttet kan uppbringas utan långt mindre eller alls ingenting, så skall de som bor där prisa Gud och inte knota. 9 Detta är vår främsta maning att de skall leva utan att knota.

 

20/3 20/7 19/11
KAPITEL 41. VID VILKA TIDER BRÖDERNA BÖR ÄTA

1 Från den heliga påsken fram till pingst äter bröderna middag vid sjätte timmen och kvällsmat om aftonen.

2 Från pingst och hela sommaren, om munkarna inte har arbete på fälten, eller om sommarvärmen inte är alltför tryckande, skall de fasta onsdag och fredag fram till nionde timmen. 3 Övriga dagar skall de äta middag vid sjätte timmen. 4 Men om de har arbete på fälten, eller om sommarvärmen är för stark, skall middagen hållas vid sjätte timmen hela veckan. Det är abbotens sak att avgöra detta. 5 Han skall reglera och ordna allt så att det tjänar själarna till frälsning och bröderna kan göra vad de gör utan anledning att knota.

6 Från den 13 september till början av fastetiden skall man alltid inta måltiden vid nionde timmen.

7 Under fastan fram till påsk skall man inta måltiden på kvällen. 8 Men vesper skall hållas så tidigt att de som äter inte behöver något ljus från en lampa utan kan bli färdiga med allt medan det ännu är dagsljus. 9 För övrigt skall man alltid reglera tiden för kvällsmaten respektive dagens enda måltid så att allt kan ske i dagsljus.

 

21/3 21/7 20/11
KAPITEL 42. INGEN FÅR TALA EFTER COMPLETORIUM

1 Munkarna bör alltid beflita sig om tystnad, i synnerhet nattetid. 2 Därför gäller alltid följande, vare sig det är en fastedag eller inte. 3 Om det är under den tid man också har måltid mitt på dagen, skall de alla sätta sig tillsammans så snart de rest sig från kvällsmaten, , och någon skall då läsa ur fädernas utläggningar eller levnadsbeskrivningar eller något annat som kan uppbygga åhörarna; 4 dock inte ur Gamla testamentets sju första böcker eller Kungaböckerna, ty för svaga sinnen är det inte lämpligt att höra denna del av Skriften vid denna tid på dagen; de kan emellertid läsas vid andra tider.

5 Om det har varit en fastedag, beger man sig som sagt snarast efter vespern och en kort paus till läsningen ur fädernas utläggningar. 6 Man läser fyra eller fem blad eller så mycket som tiden tillåter. 7 Alla samlas under läsningens gång, då ju någon kan vara upptagen av ett arbete han tilldelats. 8 När så alla är samlade, håller de completorium; när de sedan går ut från completoriet, har ingen längre lov att säga något till någon.

9 Om någon ertappas med brott mot denna tystnadsregel, skall han straffas strängt. 10 Undantag är då det blir nödvändigt för gästernas skull, eller om abboten befaller någon något. 11 Men också då skall allt ske med största allvar och värdig återhållsamhet.

 

22/3 22/7 21/11
KAPITEL 43. OM DEM SOM KOMMER FÖR SENT TILL GUDSTJÄNSTEN ELLER BORDET

1 Så snart man hört signalen till gudstjänst, skall man låta allt man har för händer ligga och infinna sig med största hast, 2 men likväl med värdighet, så att det inte ges tillfälle till lättsinne.

3 Ingenting får således gå före gudstjänsten.

4 Om någon kommer till vigilian efter Gloria vid psalm 94(95), som enligt vår önskan därför skall sjungas mycket utdraget och långsamt, skall han inte ställa sig på sin plats i koret 5 utan sist bland alla eller för sig själv på den plats som abboten har anvisat för sådana försumliga, så att han och alla kan se dem. 6 Där står han kvar till dess han efter gudstjänstens slut gjort bot genom offentlig gottgörelse. 5 Vi har bestämt att de bör stå sist eller för sig själva, för att alla skall se dem och för att de åtminstone på grund av själva skamkänslan skall bättra sig. 8 Ty om de stannade utanför oratoriet, kunde kanske någon gå och lägga sig igen och sova eller sätta sig ute och prata bort tiden och så ge den Onde ett tillfälle. 9 De skall i stället gå in, så att de inte går miste om alltsammans och så att de bättrar sig i fortsättningen.

10 Vid tidebönerna under dagen skall den som inte har kommit till versikeln eller Gloria vid första psalmen ställa sig sist enligt den ordning vi fastställt ovan. 11 Han får inte heller tillåta sig att ta plats bland dem som sjunger i koret, såvida inte abboten givit tillstånd och tillgift. 12 Den skyldige måste även i detta fall göra bot.

23/3 23/7 22/11
13 Om någon inte kommer till bordet före versikeln, så att alla kan läsa bordsbönen och gemensamt sätta sig till bords, 14 och detta sker på grund av försumlighet eller skuld, skall han tillrättavisas upp till två gånger. 15 Har han inte bättrat sig därefter, skall han inte tillåtas dela det gemensamma bordet. 16 Han skall äta ensam skild från gemenskapen med alla bröderna och fråntas sin vinranson, till dess han har gjort bot och bättring. 17 Samma straff tillkommer den som inte varit närvarande vid versikeln efter måltiden.

18 Ingen får heller tillåta sig att äta eller dricka något före eller efter den fastställda måltiden. 19 Om någon erbjuds något av den överordnade och vägrar att ta emot det och sedan vid en annan tidpunkt får lust till det han avböjde eller något annat, skall han inte alls få något förrän han har gjort tillbörlig bot.

 

24/3 24/7 23/11
KAPITEL 44. HUR DE UTESLUTNA SKALL GÖRA BOT

1 Om någon på grund av allvarliga fel utesluts från oratoriet och bordet skall han när gudstjänsten avslutas i oratoriet, ligga framför oratoriets dörrar utan att säga något. 2 Han skall ligga med ansiktet mot marken för fötterna på alla som kommer ut ur oratoriet. 3 Detta skall han göra till dess abboten bedömer att han har gjort tillräcklig bot. 4 När abboten kallar på honom, skall han komma och falla ner för abboten och sedan för allas fötter, för att de skall be för honom. 5 Om då abboten befaller det, skall han tas emot på den plats abboten bestämmer. 6 Men han får inte tillåta sig att i oratoriet föredra någon psalm, läsning eller något annat, om inte abboten på nytt bestämmer detta. 7 Vid alla tideböner, när gudstjänsten avslutas, skall han kasta sig ner på den plats han står. 8 På detta sätt skall han göra bot till dess abboten ännu en gång befaller honom att upphöra.
9 De som utesluts från bordet på grund av mindre förseelser gör bot i oratoriet så lång tid abboten bestämmer. 10 De gör detta till dess han ger sin välsignelse och säger: "Det räcker."

 

25/3 25/7 24/11
KAPITEL 45. OM DEM SOM GÖR FEL I ORATORIET

1 Om någon gör något fel när han föredrar en psalm, ett responsorium, en antifon eller en läsning och inte ödmjukar sig där genom gottgörelse inför alla, skall han underkastas ett strängare straff, 2 eftersom han inte i ödmjukhet ville rätta till vad han felade genom sin försumlighet. 3 Barn får prygel för sådana förseelser.

 

26/3 26/7 25/11
KAPITEL 46. OM DEM SOM BEGÅR ANDRA SLAG AV FEL

1 Om någon begår något fel under ett arbete i köket, i förrådet, vid bordstjänsten, i bageriet, i trädgården, i något hantverk eller någon annanstans, 2 eller om han förstör eller förlorar något eller gör sig skyldig till någon annan förseelse, 3 och om han då inte kommer och av sig själv strax gör bot inför abboten och hela kommuniteten och erkänner sitt fel, 4 utan det blir känt genom någon annan, skall han underkastas ett strängare straff.

5 Om det gäller en synd som är dold i själen skall han röja den endast för abboten eller de andliga fäderna. 6 De bör veta hur man botar båda egna och andras sår utan att avslöja dem eller göra dem kända.

 

27/3 27/7 26/11
KAPITEL 47. HUR TIDEN FÖR GUDSTJÄNSTEN SKALL KUNGÖRAS

1 Det är abbotens uppgift att kungöra tiden för gudstjänsten dag och natt. Han kan göra det själv eller överlämna ansvaret för det till en samvetsgrann broder så att allt sker i rätt tid.

2 Psalmer och antifoner skall föredras i tur och ordning efter abboten av dem som får detta uppdrag. 3 Ingen får tillåta sig att sjunga eller läsa, om han inte kan utföra denna tjänst till åhörarnas uppbyggelse. 4 Det skall ske med ödmjukhet, allvar och fruktan samt på abbotens uppdrag.

 

28/3 28/7 27/11
KAPITEL 48. OM DET DAGLIGA ARBETET MED HÄNDERNA

1 Sysslolöshet är själens fiende; därför bör bröderna på bestämda tider ägna sig åt arbete med sina händer, likaså åt andlig läsning på bestämda timmar.

2 På följande sätt tror vi att vi kan fastställa tiden för bådadera. 3 Från påsk till 1 oktober skall bröderna gå ut tidigt på morgonen efter prim och förrätta de nödvändiga sysslorna fram till omkring fjärde timmen. 4 Från fjärde timmen fram till dess de håller sext skall de vara fria för läsning. 5 Sedan de stigit upp från bordet efter sext skall de vila på sina sängar under fullständig tystnad; den som vill läsa enskilt skall läsa så att han inte stör någon. 6 Non skall hållas tidigare, vid mitten av åttonde timmen, och sedan skall man åter arbeta med det som behöver göras fram till vesper. 7 Om förhållandet på platsen eller fattigdom kräver att bröderna själva skördar skall de inte vara bedrövade, 8 ty först då är de verkliga munkar, om de lever av sina händers arbete, liksom våra fäder och apostlarna. 9 Men allt skall ske med måtta för de klenmodigas skull.

29/3 29/7 28/11
10 Från 1 oktober till början av fastetiden skall de vara fria för läsning fram till och med andra timmen. 11 Vid andra timmen skall man hålla ters, och fram till non skall alla utföra sina föreskrivna arbeten. 12 Vid första signalen till non skall alla lämna sina arbeten och hålla sig redo när den andra ljuder. 13 Efter måltiden skall de vara fria att ägna sig åt sin läsning eller psalmerna.

14 Under dagarna i fastan skall bröderna ägna sig åt läsning från morgonen fram till slutet av tredje timmen och sedan utföra sitt föreskrivna arbete fram till slutet av tionde timmen. 15 Under denna fastetid skall var och en få en bok ur biblioteket som han skall läsa från början till slut. 16 Dessa böcker skall delas ut vid fastans början.

17 Framför allt skall man uppdra åt en eller två äldre bröder att gå omkring i klostret på de tider då bröderna skall ägna sig åt läsning, 18 och se till att det inte finns någon trög broder som är sysslolös eller pratar bort tiden i stället för att läsa uppmärksamt, och som inte bara skadar sig själv utan också stör andra. 19 Om någon sådan finns, vilket inte får vara fallet, skall han tillrättavisas en första gång och en andra gång. 20 Bättrar han sig inte, skall han straffas enligt regeln så att de övriga tar varning. 21 Inte heller får en broder umgås med en annan broder på olaga tider.

30/3 30/7 29/11
22 På Herrens dag skall alla vara fria för läsning utom de som är utsedda till bestämda tjänster.

23 Skulle någon vara så försumlig och trög, att han varken vill eller kan meditera eller läsa, skall man ge honom något arbete att utföra, så att han inte är sysslolös.

24 Sjuka eller svaga bröder skall tilldelas sådant arbete eller hantverk, att de inte är sysslolösa och inte heller blir betungade av hårt arbete eller frestas att fly sin väg. 25 Det är abbotens sak att ta hänsyn till deras svaghet.

 

31/3 31/7 30/11
KAPITEL 49. OM IAKTTAGANDET AV FASTAN

1 Munkens liv borde alltid vara präglat av fastetidens observans, 2 men eftersom bara få har kraft till detta råder vi alla bröderna att åtminstone under fastetiden bevara sitt liv i största renhet. 3 Under dessa heliga dagar skall man sona alla försummelser som begåtts vid övriga tider. 4 Det sker värdigt om vi avhåller oss från alla onda vanor och vinnlägger oss om bön under tårar, läsning, hjärtats förkrosselse och försakelse.

5 Under dessa dagar skall vi alltså till vår vanliga tjänst foga något mera: särskilda böner, återhållsamhet i mat och dryck. 6 Var och en skall frivilligt i den helige Andes glädje bära fram något som offer utöver det för honom fastställda måttet; 7 han skall alltså neka sin kropp litet mat, dryck, sömn, prat och skämt och med den andliga längtans glädje se fram mot den heliga påsken.
8 Var och en skall anförtro abboten vad han vill ge som offer och göra det med hans bön och medgivande, 9 ty det som sker utan den andlige faderns tillstånd räknas som högmod och sökande av fåfäng ära och ger ingen lön. 10 Allt skall därför göras med abbotens medgivande.

 

1/4 1/8 1/12
KAPITEL 50. OM BRÖDER SOM ARBETAR LÅNGT FRÅN ORATORIET ELLER ÄR PÅ RESA

1 Bröder, som arbetar mycket långt borta och inte kan komma till oratoriet i rätt tid, 2 skall, om abboten anser detta vara fallet, 3 hålla sin gudstjänst på arbetsplatsen och böja knä med gudsfruktan.

4 På samma sätt skall de som är utsända på resa inte förbigå de fastställda bönetiderna utan förrätta dem enskilt så gott de kan, och inte försumma att utföra den tjänst de är skyldiga.

 

2/4 2/8 2/12
KAPITEL 51. OM BRÖDER SOM INTE BEGER SIG ALLTFÖR LÅNGT BORT

1 En broder som sänds ut i något ärende och som räknar med att återvända till klostret samma dag, skall inte ta sig friheten att äta utanför klostret, även om någon skulle truga honom, 2 såvida inte abboten ålägger honom detta. 3 Handlar han annorlunda skall han uteslutas.

 

3/4 3/8 3/12
KAPITEL 52. OM KLOSTRETS ORATORIUM

1 Oratoriet skall vara det som namnet anger, och ingenting annat får äga rum eller förvaras där. 2 När gudstjänsten är slut, skall alla gå ut under fullständig tystnad och visa vördnad inför Gud, 3 så att en broder som vill be ensam för sig själv inte skall störas av en annans bristande hänsyn. 4 Men om någon vill be enskilt vid annan tid så skall han helt enkelt gå in och be, inte med hög röst utan med tårar och av hjärtat. 5 Den som inte gör detta får som sagt inte stanna kvar i oratoriet efter gudstjänstens slut, för att inte någon annan skall bli störd.

 

4/4 4/8 4/12
KAPITEL 53. OM MOTTAGANDET AV GÄSTER

1 Alla gäster som kommer skall tas emot såsom Kristus, ty han själv kommer att säga: "Jag var främling, och ni tog emot mig." 2 Alla skall visas tillbörlig heder, särskilt trosfränder och pilgrimer.

3 Så snart en gäst är anmäld, skall den överordnade och bröderna skynda emot honom med kärlekens hela uppmärksamhet. 4 Först skall man be tillsammans, och sedan ger man varandra fridshälsningen. 5 Denna fridskyss ger man först efter bönen för att undgå djävulens bedrägliga lockelser.

6 När man hälsar på alla gäster som kommer eller reser visar man djup ödmjukhet. 7 Genom att buga sig eller kasta sig till marken tillber man Kristus, han som blir mottagen i dem.

8 Sedan gästerna tagits emot skall de föras till bönen. Därefter sätter sig den överordnade eller den som har fått uppdraget av honom tillsammans med dem. 9 Man skall till gästens uppbyggelse läsa Guds lag för honom och därefter visa honom all mänsklig omsorg. 10 Den överordnade bryter fastan för gästens skull, om det inte är en stor fastedag som måste hållas. 11 Bröderna skall däremot fortsätta att iaktta fastereglerna. 12 Abboten skall gjuta vatten över gästernas händer. 13 Abboten jämte hela kommuniteten skall tvätta fötterna på alla gäster. 14 Därefter skall man recitera denna vers: "Gud, vi har tagit emot din barmhärtighet mitt i ditt tempel."

15 Särskilt samvetsgrann omsorg skall man visa när man tar emot fattiga och pilgrimer, ty det är i dem man först och främst tar emot Kristus. Fruktan för de rika kräver ju av sig själv att man hedrar dem.

5/4 5/8 5/12
16 Abbot och gäster skall ha eget kök så att gäster, som kan komma när som helst och aldrig fattas i klostret, inte skall störa bröderna. 17 För varje år skall detta kök övertas av två bröder, som kan fullgöra denna tjänst väl. 18 Så ofta de behöver skall de få hjälp så att de kan sköta sin tjänst utan att knota. Har de däremot för litet att göra skall de gå ut till det arbete dit man skickar dem. 19 Inte bara här utan överhuvud vid varje uppdrag i klostret skall man tänka på detta: 20 Behöver man hjälp skall man få det; är man sysslolös skall man lyda de befallningar som ges.

21 Gästernas rum skall anförtros en broder vars själ är präglad av gudsfruktan. 22 Där skall det finnas bäddade sängar i tillräckligt antal. Också Guds hus skall skötas visligen av visa.

23 Ingen får utan uppdrag umgås eller samtala med gästerna. 24 Den som möter dem eller ser dem skall ödmjukt hälsa på dem, som vi redan sagt, be om deras välsignelse och gå vidare efter att ha förklarat att det inte är tillåtet för honom att tala med en gäst.

 

6/4 6/8 6/12
KAPITEL 54. OM EN MUNK FÅR TA EMOT BREV ELLER NÅGONTING ANNAT

1 En munk får under inga omständigheter utan abbotens tillstånd ta emot av eller ge sina föräldrar eller någon människa och inte heller varandra brev, andaktsföremål eller vilka små gåvor det än kan vara. 2 Om alltså någon får sig något tillsänt av föräldrarna, får han inte tillåta sig att ta emot det utan att först ha underrättat abboten. 3 Efter att abboten givit tillstånd att ta emot något kan han bestämma vem som skall ha det. 4 Den broder som fått sig något tillsänt får inte bli ledsen, så att inte djävulen får något tillfälle. 5 Den som tillåter sig att handla på annat sätt skall straffas enligt regeln.

 

7/4 7/8 7/12
KAPITEL 55. OM BRÖDERNAS KLÄDER OCH SKOR

1 Man skall ge bröderna kläder som är lämpliga för förhållandena och klimatet på platsen där de bor. 2 I kalla trakter behöver man mer, i varma mindre. 3 Det är abbotens sak att avgöra detta. 4 Vi menar att det i tempererade områden är nog för var munk att ha en kukulla och en tunika, 5 en kukulla av ylle på vintern, av tunt eller slitet tyg på sommaren, 6 därtill ett skapular för arbetet och som fotbeklädnad sandaler och skor.

7 Munkarna skall inte klaga över färgen eller grovleken på alla dessa ting; man skall ta sådana man finner på platsen där man bor eller kan köpa till billigaste pris. 8 Vad beträffar måttet på kläderna skall abboten se till att de inte är för korta utan avpassade för dem som bär dem.

9 När man får nya kläder skall man alltid lämna tillbaka de gamla så att man genast kan lägga undan dem i klädkammaren med tanke på de fattiga. 10 Det är nog för en munk att ha två tunikor och två kukullor med tanke på natten och för att kunna tvätta plaggen. 11 Vad som kan finnas därutöver är överflödigt och bör dras in. 12 Skor och allt gammalt skall man lämna tillbaka, när man får något nytt.

13 De som skickas ut på resa skall ur klädkammaren få benkläder, som de vid återkomsten skall lämna tillbaka efter att ha tvättat dem. 14 De kukullor och tunikor, som man får ur klädkammaren för en resa och skall lämna tillbaka vid återkomsten, skall vara något bättre än dem man vanligen använder.

8/4 8/8 8/12
15 Som sängkläder får en matta, ett täcke, ett lakan och en kudde räcka.

16 Abboten skall ofta söka igenom sängarna så att det inte finns någon privategendom där. 17 Finner man något hos en broder som han inte fått av abboten, skall han få ett mycket strängt straff. 18 För att skära bort denna privategendomens last vid roten skall abboten förse var och en med det nödvändiga, 19 nämligen kukulla, tunika, sandaler, skor, bälte, kniv, griffel, nål, näsduk, skrivtavla, så att ingen kan påstå att han behöver något.

20 Abboten skall alltid tänka på detta ord ur Apostlagärningarna: "Var och en fick efter sitt behov." 21 Så skall också abboten ta hänsyn till de svagas behov och inte till de avundsammas illvilja. 22 Men i alla sina avgöranden skall han tänka på Guds vedergällning.

 

9/4 9/8 9/12
KAPITEL 56. OM ABBOTENS BORD

1 Abboten skall alltid äta tillsammans med gästerna och pilgrimerna. 2 Men när det saknas gästern, står det honom fritt att bjuda vilka bröder han vill till sitt bord. 3 Han skall dock se till att det finns en eller två äldre bröder kvar bland de övriga för ordningens skull.

 

10/4 10/8 10/12
KAPITEL 57. OM KLOSTRETS HANTVERKARE

1 Om det finns hantverkare i klostret, skall de utöva sitt hantverk i all ödmjukhet, om abboten tillåter det. 2 Om någon av dem förhäver sig över sin hantverksskicklighet och menar att han är klostret till nytta, 3 avlägsnar man en sådan från hans hantverk och låter honom inte återvända dit, såvida han inte ödmjukar sig och abboten åter ger honom uppdraget.

4 Om något av hantverkarnas arbeten skall säljas skall de som gör upp affären akta sig för oredlighet. 5/6 De skall alltid tänka på Ananias och Safira så att inte de själva och alla de som på något sätt har lurat klostret på dess egendom får lida själslig död liksom dessa led kroppslig död.

7 I fråga om priset får inte girighetens last smyga sig in. 8 I stället bör man alltid hålla ett lägre pris än folk i världen annars kan göra, 9 "så att Gud blir förhärligad i allt."

 

11/4 11/8 11/12
KAPITEL 58. OM ORDNINGEN VID UPPTAGANDET AV BRÖDER

1 En nykomling till klosterlivet skall inte utan vidare beviljas inträde. 2 I stället skall man göra som aposteln säger: "Pröva andarna om de kommer från Gud." 3 Om någon alltså kommer och ihärdigt klappar på och han efter fyra eller fem dagar har visat sig tåligt bära de orättvisor som han utsatts för och svårigheten att vinna inträde och han håller fast vid sin anhållan, 4 beviljar man honom inträde, och han får vara i gästavdelningen några dagar.

5 Sedan får han vara i novisernas avdelning, där de har sina studier, äter och sover. 6 Man anvisar honom en äldre broder som har förmåga att vinna själar och som vakar över honom med största uppmärksamhet.

7 Man bör noga se till om han verkligen söker Gud, om han visar iver i gudstjänst, i lydnad och under förödmjukelser. 8 Man skall i förväg visa honom allt som är hårt och mödosamt på vägen som leder till Gud. 9 Lovar han att hålla stånd och härda ut, skall man läsa denna regel i sin helhet för honom efter två månader 10 och säga till honom: "Se, här är den lag under vilken du vill göra tjänst. Kan du hålla den, så träd in. Kan du det inte, är du fri att gå." 11 Står han alltjämt fast, förs han tillbaka till den ovan nämnda novisavdelningen och man prövar honom på nytt i allt tålamod. 12 Efter sex månader skall man återigen föreläsa regeln för honom så att han vet vad han ger sig in i. 13 Står han ännu fast, skall man på nytt läsa denna regel för honom efter fyra månader. 14 Om han efter moget övervägande lovar att följa allt och lyda varje befallning, skall han tas upp i kommuniteten. 15 Men han skall veta att han enligt regelns lag från och med denna dag inte får lämna klostret 16 eller skaka av sig regelns ok, som han under en så utdragen prövotid har kunnat avvisa eller pålägga sig.

12/4 12/8 12/12
17/18 Innan han upptas skall han inför alla och inför Gud och hans helgon i oratoriet lova stabilitet, klosterligt levnadssätt och lydnad, så att han vet att han blir dömd av den han hånar om han någonsin handlar på annat sätt. 19 Över sitt löfte skall han upprätta en urkund i de helgons namn vilkas reliker finns där och i den närvarande abbotens namn. 20 Denna urkund skall han skriva själv med egen hand. Om han inte kan skriva, skall han be någon annan att göra det, och en sådan novis skall egenhändigt sätta sitt märke på den och lägga den på altaret. 21 Så snart detta är gjort, skall novisen strax stämma upp denna vers: "Tag emot mig, Herre, efter ditt ord, så får jag leva, och låt mig inte komma på skam med mitt hopp." 22 Detta skall hela kommuniteten upprepa tre gånger och tillfoga "ära vare Fadern". 23 Därefter skall den nye brodern kasta sig för fötterna på var och en, för att de skall be för honom. Från denna dag skall han räknas till kommuniteten.

24 äger han något, kan han antingen på förhand dela ut det till de fattiga eller också genom ett högtidligt gåvobrev skänka det till klostret utan att hålla undan något för egen del, 25 eftersom han vet att han från denna dag inte ens har rätt att fritt förfoga över sin egen kropp.

26 I oratoriet skall man genast ta av honom hans egna kläder och klä honom i klostrets. 27 De kläder man har tagit av honom skall läggas i förvar i klädkammaren. 28 Om han nämligen en gång skulle ge efter för djävulens ingivelser och lämna klostret, vilket inte får ske, skall man ta av honom klostrets kläder, innan man skickar iväg honom. 29 Men urkunden som abboten tagit från altaret får han inte tillbaka, utan den skall bevaras i klostret.

 

13/4 13/8 13/12
KAPITEL 59. OM ADELSMÄNS ELLER FATTIGAS SÖNER SOM BLIR OBLATER

1 Om en adelsman överlämnar sin son till Gud i klostret, och pojken ännu är minderårig, skall hans föräldrar avfatta den urkund som vi tidigare talat om. 2 De innesluter denna urkund och barnets hand i altarduken tillsammans med sin offergåva och överlämnar honom på detta sätt.

3 Vad beträffar hans ägodelar skall de med ed förplikta sig genom denna urkund att aldrig någonsin, vare sig själva eller genom ombud eller på annat sätt, ge något till barnet eller erbjuda honom möjlighet att äga något. 4 Om de inte vill göra detta, men i gengäld önskar ge något till klostret som allmosa, 5 skall de i ett gåvobrev ange de medel de tänker överlämna till klostret. Om de så önskar, kan de förbehålla sig nyttjanderätten. 6 På så sätt skall alla vägar tillbaka stängas till, så att inga utsikter finns kvar för pojken som kunde leda honom i fördärvet - vilket ej får ske - något som vi lärt av erfarenhet.
7 De fattiga skall handla på samma sätt. 8 De som inte äger något avfattar helt enkelt urkunden och överlämnar sin son jämte offergåvan i vittnens närvaro.

 

14/4 14/8 14/12
KAPITEL 60. OM PRÄSTER SOM SKULLE VILJA BO I KLOSTRET

1 Om någon ur det prästerliga ståndet skulle anhålla om att få upptas i klostret, skall man inte ge honom sitt samtycke alltför snabbt. 2 Håller han ändå ut i sin begäran bör han veta att han måste hålla regeln i dess helhet. 3 Man skall inte medge honom några lättnader; det står ju skrivet: "Min vän, varför har du kommit?" 4 Man kan dock tillåta honom att stå närmast abboten, ge välsignelsen och fira mässan, under förutsättning att abboten ger honom detta i uppdrag. 5 I övrigt får han inte företa sig något på egen hand, utan han skall veta att han är underkastad regeln. I stället skall han vara ett föredöme för alla i ödmjukhet. 6 Ifråga om uppdrag eller annat i klostret 7 skall han inta den plats som bestäms av hans inträde och inte den som hänsyn till hans prästämbete ger honom.

8 Om en klerk med samma längtan vill ansluta sig till klostret skall man anvisa honom en plats mitt ibland bröderna 9 under förutsättning att också han lovar att iaktta regeln och stanna i klostret.

 

15/4 15/8 15/12
KAPITEL 61. HUR MAN SKALL TA EMOT BESÖKANDE MUNKAR

1 Om en munk från främmande land kommer på besök och skulle vilja bo som gäst i klostret, 2 och om han nöjer sig med det levnadssätt han finner på platsen och inte vållar oro i klostret med överdrivna krav 3 utan är helt nöjd med det han finner, skall man ta emot honom för den tid han önskar. 4 Om han av goda skäl i ödmjukhet och kärlek anmärker eller påpekar något, skall abboten noga överväga, om det inte är just för detta som Herren har skickat honom.

16/4 16/8 16/12
5 Om han sedan vill förplikta sig att stanna i klostret, skall man inte tillbakavisa en sådan önskan, helst som man under hans tid som gäst har kunnat lära känna hans vandel. 6 Om han under sitt gästuppehälle visat sig vara anspråksfull eller behäftad med fel, skall man inte bara neka honom inträde i klostergemenskapen 7 utan dessutom hövligt be honom ge sig av så att inte också andra tar skada av hans beklagliga levnadssätt. 8 Men om han inte är sådan att han måste sändas iväg, så skall han inte bara tas emot och upptas i klostergemenskapen på egen begäran. 9 Man bör till och med vädja till honom att stanna, så att andra kan ta lärdom av hans föredöme. 10 Ty överallt tjänar man en och samme Herre och strider för en och samme Konung. 11 Om abboten finner honom värdig, kan han också anvisa honom en något högre plats. 12 Detta gäller inte bara munkar utan också präster och klerker, som vi ovan har talat om. Abboten kan ge dem en högre rang än vad deras inträde motsvarar, om han finner deras vandel värdig.
13 Abboten skall dock akta sig för att uppta en munk från något annat bekant kloster utan samtycke eller rekommendationsbrev från dess abbot. 14 Det står ju skrivet: "Vad du själv inte vill att man skall göra mot dig, det skall du inte heller göra mot någon annan."

 

17/4 17/8 17/12
KAPITEL 62. OM KLOSTRETS PRÄSTER

1 Om abboten vill låta viga en präst eller diakon skall han välja en av sina munkar som är värdig att utöva prästämbetet. 2 Den som vigs skall akta sig för att bli uppblåst och högmodig. 3 Han får inte företa sig något utan abbotens uppdrag. Han skall veta att han nu är ännu mer förpliktad att hålla regeln. 4 Han får inte ta prästämbetet som en förevändning att försumma lydnaden mot regeln och dess observans. I stället skall han mer och mer gå framåt på vägen mot Gud. 5 Han skall alltid inta den plats som motsvarar hans inträde i klostret, 6 utom när han gör tjänst vid altaret eller om kommunitetens val och abbotens vilja befordrar honom på grund av hans värdiga vandel. 7 Han skall dock veta att han måste hålla sig till den ordning som är bestämd för dekanerna och priorn.
8 Tillåter han sig att handla annorlunda skall han inte betraktas som präst utan som upprorsmakare. 9 Om han trots upprepade tillsägelser inte bättrar sig, skall man också ta biskopen till vittne. 10 Visar han inte heller då någon bättring och hans skuld blir allmänt känd skall han fördrivas från klostret, 11 men endast om han är så motspänstig, att han varken vill underordna sig eller lyda regeln.

 

18/4 18/8 18/12
KAPITEL 63. OM RANGORDNINGEN I KOMMUNITETEN

1 Man håller den rangordning i klostret som bestäms av tiden för inträdet,som ens vandel förtjänar och som abboten bestämmer. 2 Abboten skall dock inte med orättfärdiga beslut oroa den hjord som anförtrotts honom som om han hade oinskränkt makt. 3 I stället skall han tänka på att han måste avlägga räkenskap inför Gud för alla sina beslut och handlingar. 4 I den rangordning han fastställer eller bröderna redan har tar de emot fridskyssen, går till kommunion, stämmer upp psalmer och intar sina platser i koret. 5 Ingenstans får åldern avgöra eller i förväg bestämma rangordningen. 6 Både Samuel och Daniel var ju helt unga när de fick döma de äldste. 7 Med undantag för de förut nämnda som abboten efter sin bedömning ger högre rang eller av bestämda skäl ger lägre rang skall alla andra ha den plats som motsvarar tiden för deras inträde. 8 Den som till exempel kommer vid dagens andra timme till klostret skall veta att han är yngre än den som kom vid dagens första timme, vilken ålder och värdighet han än må ha. 9 Pojkarna skall dock hållas efter i allt och av alla.

19/4 19/8 19/12
10 De yngre skall alltså visa aktning för sina äldre bröder, och de äldre älska de yngre. 11 Tilltalar någon en annan vid namn, får han inte kalla honom vid blotta namnet. 12 I stället skall den äldre kalla den yngre "broder" och de yngre kalla de äldre nonnus, vilket betyder "vördade fader". 13 Abboten kallas "herre" och "abbot", emedan tron i honom ser Kristi ställföreträdare, inte som uttryck för hans egna anspråk utan av vördnad och kärlek till Kristus. 14 Han skall tänka på detta och förhålla sig så att han kan vara värdig en sådan heder.

15 Så ofta bröderna möter varandra, skall den yngre be den äldre om hans välsignelse. 16 När en äldre går förbi, skall den yngre resa sig upp och erbjuda honom plats att sitta, och den yngre får inte sätta sig förrän den äldre uppmanar honom till detta. 17 Så handlar man som det står skrivet: "Överträffa varandra i ömsesidig aktning."

18 De små pojkarna och ynglingarna skall inta sina platser i god ordning i oratoriet och vid bordet. 19 På alla andra ställen skall de hållas under uppsikt och i tukt till dess de uppnår mogen ålder.

 

20/4 20/8 20/12
KAPITEL 64. OM TILLSÄTTANDET AV ABBOT

1 När man tillsätter abbot skall man alltid följa grundsatsen att man utser den som blivit enhälligt vald i gudsfruktan av hela kommuniteten eller av en än så liten del av kommuniteten som har bättre insikt. 2 Man skall välja och tillsätta med hänsyn till förtjänst och vishet i läran, även om det skulle gälla den siste i klostrets rangordning.

3 Om emellertid, vilket inte får ske, hela kommuniteten genom enhälligt beslut väljer en man som är eftergiven mot deras laster, 4 och om stiftsbiskopen, abbotarna eller de kristna i grannskapet får kännedom om dessa laster, 5 skall de inte tolerera att de ondas beslut går igenom utan förordna en värdig förvaltare i Guds hus. 6 De skall veta att de kommer att få en rik lön, om de gör det i rent uppsåt och av iver för Gud. Om de underlät det, skulle de annars begå en synd.

21/4 21/8 21/1
7 Den abbot som blivit tillsatt skall alltid tänka på den börda han tagit på sig och inför vem han måste avge räkenskap för sin förvaltning. 8 Han skall veta att det är hans sak att befrämja snarare än befalla. 9 Han bör alltså vara bevandrad i Guds lag så att han vet hur han skall hämta fram nytt och gammalt. Han måste vara kysk, nykter och barmhärtig. 10 Han skall alltid låta nåd gå före rätt för att bli bemött på samma sätt. 11 Han skall hata det onda, älska bröderna. 12 Måste han tillrättavisa skall han handla klokt och inte gå för långt, så att han inte bryter sönder kärlet genom att alltför ivrigt skrapa bort rosten. 13 Han skall alltid vara på sin vakt mot sin egen bräcklighet och tänka på att det knäckta strået inte får brytas av. 14 Med detta vill vi inte säga att han skall tillåta felen att frodas. Som vi redan sagt skall han utrota dem klokt och kärleksfullt så som han bedömer lämpligt för var och en. 15 Han skall sträva mera efter att bli älskad än fruktad.

16 Han skall inte ha lätt att bli upprörd och ängslig, inte vara böjd för överdrifter och envis, inte avundsjuk och alltför misstänksam - annars får han aldrig någon ro. 17 Han skall ge sina befallningar med förutseende och efter moget övervägande. Vare sig ett uppdrag gäller andliga eller världsliga ting skall han handla med omdöme och måtta 18 och tänka på omdömesförmågan hos den helige Jakob då han sade: "Driver jag mina hjordar för starkt, så kommer de alla att dö på en enda dag." 19 Han skall tänka på detta och andra exempel på omdömets gåva, dygdernas moder, och skall avväga allting så att de starka har något att sträva efter och de svaga ändå inte flyr.

20 Framför allt skall han hålla denna regel i allt, 21 så att han efter fullgjord god förvaltning av Herren får höra detsamma som den gode tjänaren, som gav sina medtjänare deras mat i rätt tid: 22 "Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger."

 

22/4 22/8 22/12
KAPITEL 65. OM KLOSTRETS PRIOR

1 Det har alltför ofta hänt att svåra motsättningar uppstår i klostret när prior skall tillsättas. 2 Det förekommer att priorn är uppblåst av en ond högmodsande och menar sig vara en andre abbot. Han tillväller sig orättmätig makt, ger näring åt konflikter och vållar oenighet i kommuniteten. 3 Detta sker särskilt på de ställen där samme biskop eller samma abbotar som tillsätter abboten också tillsätter priorn. 4 Man inser lätt hur orimligt det är, ty alltifrån första dagen han tillsätts får han anledning till högmod. 5 Hans tankar inger honom att han är undantagen abbotens makt: 6 "Du har ju blivit tillsatt av desamma som tillsatt abboten." 7 Av detta kommer avund, gräl, förtal, rivalitet, tvedräkt och oordning. 8 Om abboten och priorn är av motsatta meningar, bringar denna tvedräkt nödvändigtvis deras själar i fara. 9 Också deras underordnade går mot fördärvet när de inställsamt tar parti. 10 Ansvariga för ett sådant farligt missförhållande är främst de som förorsakat en sådan ordning.

23/4 23/8 23/12
11 För att freden och kärleken skall bevaras anser vi att abboten bör organisera klostret efter eget omdöme. 12 Som vi tidigare förordnat kan klostrets alla angelägenheter skötas av dekaner under abbotens auktoritet. 13 Då flera har ansvaret kan inte en bli högmodig. 14 Om förhållandena på platsen kräver det, om kommuniteten med skäl ber ödmjukt om detta, och om abboten finner det lämpligt, 15 skall han själv som prior tillsätta den han valt i samråd med gudfruktiga bröder. 16 Dock skall priorn med vördnad utföra det hans abbot givit honom i uppdrag, och han skall inte göra någonting i strid mot abbotens vilja eller beslut. 17 Ju högre han står över andra, desto samvetsgrannare bör han följa regelns föreskrifter.

18 Visar det sig att priorn är behäftad med fel eller att han blir bedragen av uppblåsthet och grips av högmod eller ertappas med att förakta den heliga regeln, skall han tillrättavisas med ord upp till fyra gånger. 19 Bättrar han sig inte, skall han straffas enligt regeln. 20 Låter han sig ändå inte rättas, tar man ifrån honom uppdraget som prior, och en annan som är värdig insätts i hans ställe. 21 är han inte heller därefter lugn och lydig i kommuniteten, skall han till och med fördrivas från klostret. 22 Abboten skall dock tänka på att han skall avlägga räkenskap för alla sina beslut inför Gud så att inte avundens och svartsjukans eld bränner hans själ.

 

24/4 24/8 24/12
KAPITEL 66. OM KLOSTRETS PORTVAKTER

1 I klosterporten sätter man en äldre, vis broder som vet hur man tar emot och ger besked, och vars mognad gör att han inte springer omkring i onödan. 2 Portvakten bör ha sin cell invid porten, så att besökare alltid finner någon där som de kan få besked av. 3 Så snart någon klappat på eller en fattig ropat, skall han svara: "Gud vare tack" eller "Välsigna mig". 4 Han skall ge besked i all vänlighet och gudsfruktan, snabbt och med kärlekens iver. 5 Behöver portvakten hjälp skall han få en yngre medbroder.

6 För övrigt skall klostret om möjligt vara inrättat så att allt nödvändigt finns där: vatten, kvarn, trädgård och verkstäder, så att alla olika arbeten kan utföras inom klostret. 7 Munkarna behöver då inte ströva omkring utanför klostret, vilket ingalunda är nyttigt för deras själar.

8 Vi vill att denna regel skall föreläsas ofta i kommuniteten så att inte någon broder kan ursäkta sig med sin okunnighet.

 

25/4 25/8 25/12
KAPITEL 67. OM BRÖDER SOM SKICKAS UT PÅ RESA

1 De bröder som skickas ut på resa skall anbefalla sig åt alla brödernas och abbotens förbön. 2 Vid den sista bönen i gudstjänsten tänker man alltid på alla frånvarande.

3 Då bröderna kommer tillbaka från en resa skall de samma dag de återvänder vid slutet av varje tidebön kasta sig ner på golvet i oratoriet 4 och be om allas bön för de fel de kan ha begått under resan genom något ont de sett eller hört eller genom onyttigt tal. 5 Ingen får berätta för någon annan om vad han sett eller hört utanför klostret, ty det är till stor skada.

6 Om någon tillåter sig detta, straffas han enligt regeln. 7 Detsamma sker med den som självsvåldigt lämnar klosterområdet eller går någonstans eller gör någonting utan abbotens tillåtelse hur obetydligt det än är.

 

26/4 26/8 26/12
KAPITEL 68. OM EN BRODER FÅR ETT OMÖJLIGT UPPDRAG

1 Om man ger en broder något mycket svårt eller omöjligt uppdrag, skall han dock ta emot den givna befallningen med lugn och i lydnad. 2 Men ser han att tyngden och bördan alldeles överstiger hans krafter, skall han tålmodigt och vid lämpligt tillfälle förklara för sin överordnade varför det är omöjligt för honom, 3 men utan högmod, motstånd eller uppstudsighet. 4 Om den överordnade ändå står fast vid sitt beslut skall den underordnade veta att det är bäst så för honom, 5 och han skall lyda av kärlek och i förtröstan på Guds hjälp.

 

27/4 27/8 27/12
KAPITEL 69. I KLOSTRET MÅ INGEN TILLÅTA SIG ATT FÖRSVARA NÅGON ANNAN

1 Man bör se till att en munk inte av någon anledning tilllåter sig att försvara en annan munk eller uppträda som hans beskyddare, 2 hur nära de än är besläktade. 3 Munkarna bör på intet sätt tillåta sig något sådant, ty det kan förorsaka mycket allvarliga konflikter. 4 Överträder någon detta, skall han bestraffas synnerligen strängt.

 

28/4 28/8 28/12
KAPITEL 70. INGEN FÅR SJÄLVSVÅLDIGT SLÅ NÅGON ANNAN

1 Man skall undvika varje anledning till självsvåld i klostret. 2 Därför bestämmer vi att ingen får utesluta eller slå någon av sina bröder om han inte fått abbotens fullmakt. 3 "Men ställ dem som felar till svars i allas närvaro, så att de andra tar varning." 4 Barn upp till femton år skall hållas i god tukt och under uppsikt av alla, 5 men också detta bör ske med måtta och förnuft.

6 Om någon ingriper mot en vuxen utan abbotens uppdrag eller grips av besinningslös vrede mot barn, skall han straffas enligt regeln. 7 Det står ju skrivet: "Vad du själv inte vill att man skall göra mot dig, det skall du inte heller göra mot någon annan."

 

29/4 29/8 29/12
KAPITEL 71. OM DEN ÖMSESIDIGA LYDNADEN

1 Lydnadens dygd skall visas av alla inte bara mot abboten, utan bröderna skall också lyda varandra. 2 De vet ju att det är på denna lydnadens väg som de kommer till Gud. 3 Inga privata befallningar tillåter vi gå före dem som ges av abboten och de överordnade som tillsatts av honom. 4 Efter dessa skall alla de yngre lyda sina äldre bröder med all kärlek och iver. 5 Om någon visar sig uppstudsig skall han tillrättavisas.

6 Men om en broder får någon tillrättavisning av abboten eller av någon äldre broder för en aldrig så liten förseelse, 7 eller om han märker att den äldre, vem det än är, är lätt förargad över honom eller upprörd, hur obetydligt skälet än må vara, 8 skall han utan dröjsmål kasta sig till marken för hans fötter och göra bot, till dess upprördheten stillats genom välsignelsen. 9 Den som vägrar att göra detta skall underkastas kroppslig bestraffning eller, om han är motspänstig, fördrivas från klostret.

 

30/4 30/8 30/12
KAPITEL 72. OM DEN GODA IVER MUNKARNA BÖR HA

1 Liksom det finns en bitter och ond iver som skiljer från Gud och för till dödsriket, 2 så finns det också en god iver som skiljer från synden och för till Gud och det eviga livet. 3 Denna iver skall munkarna öva med glödande kärlek. 4 De skall överträffa varandra i ömsesidig aktning. 5 De skall bära varandras kroppsliga och sedliga svagheter med största tålamod. 6 De skall överbjuda varandra i inbördes lydnad. 7 Ingen skall söka sin egen nytta utan desto mer den andres. 8 De skall visa varandra en ren, broderlig kärlek. 9 De skall frukta och älska Gud. 10 Sin abbot skall de älska med uppriktig och ödmjuk kärlek. 11 De skall inte föredra något framför Kristus. 12 Må Han föra oss alla till det eviga livet!

 

1/5 31/8 31/12
KAPITEL 73. INTE ALLT SOM HÖR TILL RÄTTFÄRDIGHETEN ÄR FÖRESKRIVET I DENNA REGEL

1 Anledningen till att vi har skrivit denna regel är att vi genom att iaktta den i klostren skall kunna uppvisa åtminstone en grundläggande moralisk hållning och början till ett klosterliv. 2 Men för den som skyndar mot fullkomligheten i klosterlivet finns de heliga fädernas undervisning, och att leva efter den leder människan fram till den högsta fullkomningen. 3 Vilken sida och vilket gudomligt inspirerat ord i Gamla och Nya testamentet är inte det säkraste rättesnöret för människans liv? 4 Vilken bok av de heliga katolska fäderna genljuder inte av undervisning om hur vi på den raka vägen kommer fram till vår Skapare? 5 Fädernas utläggningar, deras regler och levnadsbeskrivningar liksom vår helige fader Basileios regel, 6 vad är dessa annat än dygdens verktyg för rättskaffens och lydiga munkar? 7 Vi som är tröga, som lever illa och är försumliga, borde rodna av förlägenhet.
8 Vem du alltså än är, som skyndar mot det himmelska fäderneslandet, fullgör med Kristi hjälp denna lilla enkla nybörjarregel som nu är färdigskriven. 9 De lärans och dygdernas höjder, som vi just har erinrat om, skall du då under Guds beskydd äntligen nå fram till. (Amen.)